Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolliv i Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig med en lapp, på vilken stod skrivet: "Får jag tala nu,
Lyth?" Mitt svar skrevs på samma lapp: "Du får enligt
överenskommelse icke tala under lunchen." Därefter föreslog jag en
skål för brudgummens fader, som tackade. Så kom
telegramuppläsningen med skålen för absent friends. Ännu en lapp från
silverbrudgummen: "Jag fordrar att få tala", samt mitt
avböjande svar. Därefter talade rektor Melander för
silverbrudparet. Och så framförde brudgummen i ett längre anförande
sina lyckönskningar till svärföräldrarna, varvid han tycktes ha
haft god nytta av vad han sagt kvällen förut hemma hos mig.
Till sist höjde brudgummens fader sitt glas för värdfolket. Det
blev elva anföranden under en tre rätters lunch!
Så fort kaffet serverats, och konjaken kommit fram, gick
jag och sade till den då något förgrymmade lektorn: "Nu är
ordet fritt." Och då började han, som samlat sig under hela
lunchen med ett anförande, vilket räckte så länge, att det måste
avbrytas för att brudparet skulle hinna med tåget.
Historieläraren, lektor Bellinder, sedermera godsägare och
riksdagsman, var en bland de finaste lärartyper, som väl
existerat. Blid och försynt satt han i katedern. Hela hans väsen
präglades av gentlemannens säft att vara. Hans lektioner voro
mycket givande i många avseenden. Jag kan icke erinra mig, att
han någon enda gång fick anledning att särskilt höja den blida
stämman. Han hade pojkarnas öra och hjärta.
Däremot hade läraren i franska, lektor Widholm, far till
franska grammatiken, en annan metod för undervisningen. Han
ådrog sig genom sina mycket vulgära yttranden pojkarnas ovilja.
Han fick därför en mörk kväll ett kok stryk, varvid han
anklagade en av mina bröder för att ha varit värst.
Lektor Jakobsson var lärare i svenska. En briljant karl
med ett Apollo-huvud. Han kunde läsa vers, så det rörde oss
i hjärterötterna. Man längtade efter hans timmar. Det var
högre flykt på honom. Han slutade som rektor i Härnösand,
där han gjorde sig lika värderad och omtyckt som i Örebro.
Bland de lärare, som undervisade på det lägre stadiet,
erinrar jag mig med glädje adjunkten Spangenberg, vilken var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
