Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skolliv i Örebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
en av mina bröder. Rummet låg på nedre botten samt var genom
en mycket tunn vägg skilt från grannens, en fru F., lilla våning.
Fru F. var en snäll, beskedlig människa, som bara hade ett fel:
hon spelade piano tre timmar i sträck varje eftermiddag, då vi
skulle läsa läxorna. Hennes repertoar bestod av fem valser, lika
många polkor samt tre hambopolskor. Hon kunde dem alla
utantill samt spelade så fort hennes mycket uppövade fingrar
förmådde. När jag flyttade in i rummet — vi hade en liten våning
en trappa upp — genomgick hon repertoaren tre gånger på tre
timmar, men när jag efter ett par år lämnade Örebro, hade hon
vunnit så mycket i fingerfärdighet, att hon hann med den fyra
gånger.
Att kunna läsa läxor under sådana förhållanden var ju till
en början omöjligt, men man vande sig så småningom vid
ackompanjemanget. Nu tackar jag fru F., ty hon lärde mig
tankeverksamhet och tankeavkoppling fullkomligt oberoende av
omgivningen. Ännu i dag kan jag slå mig ned vid skrivbordet och
utföra mitt arbete, huru mycket buller och bråk det än presteras
i rummet. Det blir ändå ingenting emot fra F :s Donauwellen i
fortissimo och sken!
Under vår skoltid fingo vi pojkar under en vinter taga
rid-lektioner för stallmästaren vid Rivhusarerna, Sundström. Han
var en utmärkt ridlärare, men av gamla stammen vad sättet att
meddela undervisning beträffar. Man behandlades som en
vanlig rekryt. Sundström förgick sig för varje lektion och bad
nästan jämt om ursäkt vid timmens slut för allt det mindre
lämpliga, som han under lektionen hasplat ur sig. Jag red
tillsammans med några äldre herrar, varav en, som på ett nöjaktigt
sätt hade fått hästen att "sluta", icke kunde få honom att gå
"öppna". Stallmästaren instruerade, svor och instruerade ånyo
■under en lång stund, men varken ryttaren eller hästen blevo
visare. Vid den följande lektionen infann sig hästen, men icke
ryttaren, varför stallmästaren frågade: "Var är herr
Pettersson i dag.’’" Den slagfärdige grosshandlare Johan Olof
Fogelström svarade då: "Han kunde icke öppna, blott sluta kunde
han."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
