Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klint och Frumeries studentfabrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Latinet handhades av doktor Stridsberg, för vilken jag tog
privatlektioner. Honom har jag mycket att tacka för, ty min
studentskrivning blev felfri. Doktor Stridsberg var mycket
intresserad av sina elever och gav sig helt åt den, som han såg
ville arbeta.
Läraren i levande språk var doktor Philp. Det var en
mycket intelligent man, vilken mest med raljeri drev på de lärjungar,
som icke ville arbeta, ty sådana funnos ju även. Men när han
såg, att det fanns vilja till arbete, kom från hans sida full
förståelse. Philp använde många tricks i sin undervisning. Bland
andra erinrar jag mig hans sätt att lära eleverna användandet
av negationen ne pas i franska språket. Han kallade "ne" för
Fritiof och "pas" för Ingeborg. De råkades aldrig annat än
i Balders hage. När så eleven vid översättning från svenska till
franska kom t. ex. till en infinitiv, sade Philp halvhögt "Balders
hage", varvid eleven klarade situationen. Detta hade så inrotat
sig hos en av eleverna, att han i studentexamen vid en sådan
infinitiv även halvhögt för sig sade "Balders hage" till censorns
stora förvåning. På förfrågan berättade han
undervisningsmetoden, vilken dock icke lär ha vunnit censorns erkännande.
I historia hade vi "gubben Jansson", som på ett mästerligt
sätt slog i oss historien. Han var känd i Stockholm för sin
utmärkta historieundervisning. Det berättas, att han lärt en av
sina elever hela historien utan att denne öppnat någon lärobok.
Historieämnena i studentskrivningarna brukade han ibland
kunna gissa sig till. Med sina elever gick han igenom en mångfald
dispositioner. Gubben Jansson hade en gång till elev en R.,
vilken var begåvad med ett fenomenalt minne, men just ingenting
mer. Jansson lärde denne elev omedelbart före
studentskrivningarna cirka 50 uppsatser utantill.
Livet på studentfabriken utmärkte sig vad Evers och mig
angår huvudsakligen för arbete. Dock voro vi ute ibland och
lyfte på punschglasen. Vi voro då på Berns i röda rummet, där
kurskamraterna, de blivande författarna Birger Mörner och
Hugo Öberg, genom sina inlägg redan då visade, i vilken
riktning deras livsgärning skulle gå. Hugo Öberg var redan på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
