Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetet och livet på mötesplatserna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
officeren kände med sig, att han hade sitt säkraste stöd och sin
bästa hjälp hos kamraterna, om han nämligen skötte sig.
Därigenom lärde man sig att hålla av sina kamrater och sitt
regemente samt att sätta dess ära och anseende högt.
Alla voro varmt fästade vid sitt regemente. Detta visade sig
bland annat däri, att många officerare, som vid avskedet från
militärtjänsten tillhörde ett annat regemente, ofta nog sökte sig
tillbaka till sitt ursprungliga.
I gamla tider var det många gånger rörande se, huru intimt
förenade med regementet avskedstagarne av alla grader voro,
då de för sista gången kommo till mötesplatsen och visste med
sig, att tjänstetiden var slut för alltid. Det kunde ofta nog locka
fram tåren i ögat icke blott hos officeren och underofficeren
utan även hos den gamle indelte soldaten, vilken älskade sitt
regemente lika högt som någon annan.
Nittiotalets korta möten hunno aldrig att framkalla någon
egentlig schism i kamratkretsen. Blev det missljud någon gång,
gjordes affären alltid upp, om ej förr så på regementsmötets
sista dag. Man ville icke skiljas som ovänner. Det säger sig
självt, att detta var en stor styrka för det goda kamratskapets
bibehållande.
Jämför man sammanhållningen inom en nutida officerskår
med den, som existerade på de indelta regementenas tid, torde
nog den senare ta priset. Det är för övrigt helt naturligt, ty det
är ett annat liv, som officeren för nu mot fordom.
På de indelta mötesplatserna intogo de flesta officerarna
sina måltider i officersmässarna. De bodde i en gemensam
byggnad samt träffades dagligen och stundligen.
Nu däremot bo alla med få undantag kringspridda i det
samhälle, där regementet är förlagt. De råkas blott mera
tillfälligtvis. De, som intaga sina gemensamma måltider i
mässarna, äro ett ringa fåtal. Det gör, att kamraterna icke lära känna
varandra som förr i tiden. Många gånger kunna de stå rätt så
främmande för varandra. Gemensamma tillställningar bidraga
dock i någon mån att föra kamraterna tillsammans, men kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
