Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Våra grannar på Sannahed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
Man kan ju tycka, att våra grannar-markägare skulle ha
varit litet mer toleranta än de voro. Har man den
uppfattningen, saknar det ju icke sitt intresse att höra, vad de
officerare, som själva voro markägare, hade för tanke i saken. De
framhöllo nästan utan undantag, att de aldrig — de bodde långt
från mötesplatsen — skulle tillåta, att någon trupp finge beträda
deras marker på grund av den förtret och skada, som truppen
åstadkom, då den utan övervakning släpptes ut på fälten.
Speciellt framhöll en av kamraterna, som var stor uppfödare av
ädla hästar, att kronan aldrig till fullo skulle vid en eventuell
olyckshändelse kunna ersätta sådana uppkomna skador. Och
därför får man nog icke förundra sig över, att icke alla våra
grannar voro "goda grannar".
De markägare, som bodde längre bort från Sannahed, och
mycket sällan besvärades av militärens övningar, voro mindre
villiga än man skulle kunna tro att upplåta mark för övningar.
De betingade ibland ersättning för markskador, som voro minst
sagt överdrivna. Vid sådana tillfällen tillsattes en
förlikningsnämnd av någon betrodd man i socknen och en lämplig
sakkunnig officer. I regel nöjde sig markägaren vid
slutuppgörelsen med en ringa bråkdel av det belopp, han från början
begärt.
Som exempel på oförsynthet erinrar jag mig, att vid en
fälttjänstövning mellan Askersund och Sannahed en
velociped-ordonnans hade skickats i förväg för att på en mindre gård
utverka tillstånd att under en fyra timmars middagsrast sätta
in regementsstabens hästar i gårdens stall, vilket även
beviljades. Framkomna till gården, infördes hästarna i det tomma
stallet. Ägaren tillfrågades om priset för spilthyra, vilket
ordonnansen uraktlåtit att göra, varvid han begärde fem kr. per
häst med påföljd att alla hästarna till hans stora bestörtning
leddes ut. Prutning från hans sida avvisades.
En granne, som vi alla gärna erinra oss, var ägaren till
Körtingsberg, generalmajor Lilliehöök, under nittiotalet
regementets sekundchef. Hans gård låg i Viby socken, ungefär två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
