Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om klädedräkt och puts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159
handlingarna, alldenstund de voro outförbara. Tvätthusen med
sina fåtaliga tvättfat kunde knappast tillfredsställa ett ringa
antal av det för tvättvatten sympatiskt stämda manskapet. Det
var en gyllene tid för den vattenhatande Nerikesbeväringen då
emot nu, när den stängs inne i regementets duschhus med vatten
från alla håll och kanter, utan möjlighet att kunna undgå det.
Ombyte av underkläder hörde nog till ovanligheterna för
en beväring. Som han under de då stränga och ständigt
förekommande exercispassen, tjockt klädd som han alltid var,
svettades ohyggligt, kan man förstå, vilken doft, som han alltid
förde med sig och huru hans underplagg skulle vara beskaffade.
I regel bar han ständigt, natt som dag, oberoende av väderlek,
ett par skjortor samt några civila västar under vapenrocken.
Västarna plockades av honom då och då, men de sutto där i
alla fall vid nästa inspektion. Och så lät man udda vara jämnt.
På 8o-talet och en del år framåt uppträdde officeren i
uniform alltid med sabel, som man aldrig fick lämna ifrån sig.
Man t. o. m. satt och åt i sabel. När man i uniform var borta
på bal, var det den äldsta närvarande officeren, som gav
tillstånd till sablarnas avläggande. Men man kunde ibland se
officerare, vilka dansade hållande sablarna i hand eller svängande
utefter kroppen. En officer, som på järnvägsresa åtföljde
trupp, kunde icke under något uppehåll om endast ett par
minuter lämna sabeln ifrån sig, om han ville taga sig en liten
promenad på perrongen framför sin kupé.
Ända så sent som på 90-talet fick på Sannahed en löjtnant
mottaga en allvarlig reprimand av befälhavaren, därför att han
kom upp till middagen i mässen, iklädd kulörta manschetter.
Men utom tjänsten tycktes man icke ha varit så noga. På
80-talet såg man mycket ofta, att officerarna begagnade militära
och civila plagg tillsammans, då de lågo på roten. En adjutant
i civila kläder, men med uniformsmössa, motionerade så klädd
sin ridhäst. Fotografier från Strömsholms ridskola visa även,
att de i ridskolan deltagande infanteriofficerarna voro iklädda
sådana dräkter.
En på landet boende officer begagnade, då det lämpade sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
