Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Som elev vid Gymnastiska centralinstitutet (1889—1892)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
Frestelsen för en ung, dansant officer, som var road av
sällskapslivet, att vara med i svängen, var på den tiden mycket
stor. En sådan kavaljer hade på sitt skrivbord bjudningskort
till nästan alla veckans dagar. Då var bjudnings formen i regel
supé med bal. Ofta nog var man bjuden på ett par ibaler samma
dag. Man kunde ibland bevista båda samt intog då supén, där
man trodde, att de bästa läckerbitarna serverades.
Man kom alltid sent i säng, vilket i synnerhet för de
officerare, som voro elever vid Gymnastiska centralinstitutet, var
mycket påkostande. Redan kl. 7 varje morgon skulle de vara
i tjänstgöring. Det hände nog ibland, att man kom dit i frack
direkt från det festliga samkvämet. Var man någon kväll icke
bortbjuden, tog kamratskapet hand om en till långt frampå
småtimmarna. Det gamla "Kung Karl" var ett ställe, dit man
om kvällarna ofta ställde kosan. Där kom man alltid in, huru
sent det än var. Den, som levde med den tiden, minnes nog,
huru hett det kunde gå till väga där, då man samlades
exempelvis efter en kungabal för att tömma sista bägaren, innan man
gick hem för att "koja".
Från kamratfesterna och livet ute på restaurangerna skulle
kunna berättas många episoder, vilka skulle få en nutida
ungdom att häpna. Men man bör komma ihåg, att den tiden var
en annan än den nuvarande. Bacchus var ganska gärna sedd.
Man förlät på den tiden mycket, som man nu under inga
omständigheter skulle ha sett genom fingrarna med. Var tid har
sina seder. Säkert är emellertid, att man då hade roligare än
nu. Få tänkte allvarligt på framtiden. Nutidens intensiva kamp
om befordran och brödfödan fanns icke då, åtminstone ej i så
hög grad som nu. Man var ofta ett stundens barn, som tog
förströelsen, var helst den gavs.
Man skulle måhända kunna tycka, att ett sådant uteliv
skulle bli ganska depensivt, men så var icke förhållandet.
Pretentionerna voro då för tiden icke så stora. För fem kronor
kunde man vara ute en hel kväll samt även supera. Vinlistan
fanns förstås, men vaktmästaren tog fram den först på begäran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
