Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Örebro (omkring 1900)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5i
ha honom till upphovsman. På Strömparterren i Örebro
supe-rade en gång på 8o-talet ett kotteri husarofficerare. De sutto
på övre botten bredvid en barriär, försedd med smala pelare.
Under dem på nedre botten i salen satt Örebro tekniska skolas
lärarkår, avätande ett rikligt smörgåsbord. Plötsligt fick man
se, att en av livhusarerna, löjtnanten greve P. Hamilton, steg upp
och på en av pelarna gjorde en fullt oklanderlig utliggning med
kroppen utanför barriären. När greven skulle avsluta sitt
nummer, måtte han antagligen med den ena handen ha halkat på
den glatta pelaren, ty han tog överbalansen och ramlade ned
från pelaren. Han hamnade mitt i lärarnas smörgåsbord, varvid
Fernqvist, vändande sig upp mot livhusarerna ropade:
"Kommer det fler?"
Fernqvist var under min Örebrotid den ständige
sekreteraren i sällskapet Concordia, där han i hög grad bidrog att göra
sammankomsterna angenäma och gemytliga. Från
Concordia-aftnarna har jag endast trevliga och roliga minnen.
Under min tid som gymnastiklärare i Örebro vikarierade
jag då och då i Karolinska läroverket. Vid en hösttermin, då
skolans fyra översta klasser hade militärutbildning, var det en
elev, som utan något som helst skäl uteblev från övningarna.
Jag anmälde honom för rektor. Resultatet blev icke bättre.
Pojken skulle flytta till Stockholm samt ansåg, att han icke
behövde deltaga i den militära utbildningen. Han lät t. o. m. hälsa
mig genom en kamrat, att han gav mig, som var extra lärare,
blankt katten, varpå jag skriftligen anmälde honom för rektor
samt fordrade, att hans uppförandebetyg skulle sänkas. Rektor
blev förtvivlad, emedan han lovat pojkens fader klart
avgångsbetyg från skolan. Han bönföll mig att låta nåd gå före rätt,
emedan pojken med sänkt sedebetyg icke skulle kunna komma
in i något Stockholmsläroverk. Jag lät övertala mig att taga
tillbaka min anmälan, men uttryckte önskan, att pojken skulle
deltaga i de återstående övningstimmarna, vilket rektor lovade.
Men ingen pojke kom. Avgångsbetyget hade redan avsänts till
Stockholm. Jag stod således med skammen, men beslöt att taga
min hämnd, då tillfälle skulle komma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
