- Project Runeberg -  Första kilometern ur min levnads film /
182

(1929) [MARC] Author: Carl August Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åter i Örebro (omkring 1900)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

182

Några dagar senare lyckades jag narra in pojken i
gymnastiksalen, vars dörr jag utan pojkens vetskap låste. Därefter
tog jag av mig vapenrocken samt letade fram i ett skåp en av
mig förut ditställd, smäcker rotting, varvid den unge mannen,
så fort han kunde, sprang på den stängda dörren. Sedan
utspelades en av de mest ynkliga scener, som jag varit med om
i mitt liv. Först en vördsam vädjan från pojken att icke slå
honom, som redan fyllt 17 år, och sedan en anhållan om att få
sänkt uppförandebetyg i stället för smörj. Han var mycket
vältalig, men ingenting hjälpte, jag lade upp honom på en bänk
och meddelade honom, att han skulle få lika många slängar av
rottingen, som han räknade år. Han genmälde då, att han ännu
icke fyllt 17 år, vilket dock ej hindrade mig ifrån att låta honom
fira även den sjuttonde födelsedagen.

Dessa Örebro-pojkar voro icke goda att tagas med, det
visste jag ju från min egen skoltid.

Första gången jag vikarierade i gymnastik i
elementarläroverket skulle jag ha lektion med ett par av de lägre klassernas
lärjungar, vilka på två led stodo uppställda i gymnastiksalen.
De avlämnades till mig rote efter rote. Det var sex rotar, vilka
upptogo salens hela långsida.

När rotmästaren för första roten lämnade av sin rote till
mig, började hela roten småskratta samt ganska hörbart mumla.
Jag tog särskilt märke på en av pojkarna, som flabbade mer än
de andra. Det blev icke bättre, då jag kom till de övriga
rotar-na. Snarare sämre. Då den siste rotmästaren kommenderat sitt
"giv-akt", var det precis som om jag själv skulle ha stått med
i ledet och mumlat som i ungdomens vår, när vi hade lektion
för salig "Knatte". Situationen var farlig för min framtida
prestige.

Jag vände mig mycket hastigt om och fick då se långt ute
på golvet min flabbande pojke i första roten, som med en gest
med sin högra hand visade mig stället, där han inbjöd till
ett intimare sammanträffande. Utan att säga ett ord gick jag
mycket lugnt upp till platsen för min röck, hatt och käpp, tog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:49:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/forstakm/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free