Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vinna tillgång på ersättnings och reservmanskap från annat
håll, och härtill ansåg man värnpligten vara det säkraste
medlet. Denna värnpligt vardt icke heller allmän, ty man
tillät att pligten fick fullgöras af en annan.
Den nya grund, som 1812 lades för vårt försvarsväsende,
genom värnpligtens införande i vår krigsförfattning,
inskränkte sig sålunda endast till bestämmelser med afseende
manskapets anskaffning. Sjelfva härordningen ändrades icke,
lika litet som stamhärens styrka ökades. Man borttog endast,
för att tala figurligt, från den gamla byggnaden hans
väsendtligaste grundpelare, rotehållarnes tvungna
rekryteringsskyldighet i krig, och började att på en fullkomligt ny grund
uppföra en ny byggnad. Följden vardt derför att då stamhären,
under adertonde århundradet vårt enda försvar och nu mera
härens kärne, allt jemt blef den samme, man för hvarje år
allt mer afvek från den »gamla inhemska grunden». Landets
ökade folkmängd och välmåga kom att återverka på hären
endast genom ökadt antal ersättningstrupper. Till följd af
krigskonstens utveckling, kunde icke dessa i anseende till sin
ringa krigsbildning, utan särskild öfning vid krigsutbrottet,
förstärka stamhären, på samma gång som deras antal vardt
större än som kräfdes för stamhärens komplettering — och
så gick tiden fram till 1840-talet.
Tidsrymden från 1815 till 1848 var en af de
fredligaste, hvari vår verldsdel lefvat. Få tankar egnades åt
krigsväsendets utveckling och ju mer man följde de gamla spåren,
dess bättre. Om äfven våra indelte trupper voro föga talrike,
sades det under denna tid, voro de likväl så mycket
utmärktare. Ju ofördelaktigare förhållandet vardt mellan
stamhärens styrka och folktalet i landet, dess mer kraft visste
man gifva åt en hvar af hans enskilde medlemmar. Från
denna tidrymd, då man tycktes böjd för att, påverkad af
det långa fredslugnet, anse den härordning såsom det bästa
hvilken i första rummet vore afsedd på freden, har man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
