Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Käraste lilla Karin!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
först ville jag gerna höra dig berätta något om
honom och om eder båda.
Vi satte oss vid vägkanten. Jag omtalade
huru jag icke kunde minnas den dag då icke Erik
varit mig kär, huru han fullkomligt utan
tillgångar sjelf brutit sin väg, huru han stridt och
kämpat med fattigdomen, men aldrig varit modlös,
huru han nu slutligen af sin gudmoder fått ett
testamente på 4000 rdr och ämnade sig till
Amerika där han hoppades att med arbete och
ihärdighet kunna förvärfva oss båda ett hem. Skulle
resa den kommande veckan, hade önskat att
dessförinnnan få se mig, men att moster förbjudit
honom att komma. Fredrika satt länge och teg och
ritade i sanden med sin parasoll då vi plötsligt
blefvo störde af ett åkdon som närmade sig och
hvem tror du åkte deri om inte just Erik.
Förvåningen och glädjen var stor! Sedan presentationen
försiggått skickades den skramlande Bohuslänskärran
in till stadens gästgifvaregård, och vi tre
följdes åt. Samtalet rörde sig naturligtvis kring
allmänna ämnen, men Fredrika såg ständigt skarpt
och forskande på Erik. Efter en stund sade hon
»jag skall marschera i têten och ni två kan gå
bakom och språkas vid».
Emellertid hade stora åskmoln samlat sig och
just som vi kommo till staden bröt ovädret löst
hvarföre vi på Fredrikas anmodan skyndade upp
i hennes rum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
