Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstnärns förtviflan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nej! Jag skall bli kall och hård som verlden. —
Rudolf har rätt — lifvet är för kort att nöta
bort i fåfäng sträfvan och suckan. Han har rätt
— det finnes lättare vägar till lyckan. Välan,
jag vill försöka dem. Efter konstens Gud nekar
mig sin gunst, vänder jag mig till lyckans Gudinna.
Hon gynnade mig i natt. I afton vill jag kasta
hennes tärningar ånyo. Jag slår upp med en
konst som skänker mig hvarken bröd eller heder.
Jag rifver sönder min opera och rifver mig med
den lös från konstnärens otacksamma kall! Farväl
du mitt hjertas barn! Du skall ej lida smälek
mer — farväl (ville rifva sönder noterna).
Aline (som inkommit hindrar honom). Hvilken
tragedie spelas här? Men Edvard är du
alldeles galen? (rycker noterna från honom).
Edvard. Galen? Först nu är jag förnuftig
Aline. Förr var jag en dåre, men nu har jag
insett det. Jag duger icke för musiken eller ock
verlden icke för min musik hvilket kan komma på
ett ut. Kort och godt, jag öfverger mitt gamla
yrke och tänker försöka ett mera lönande.
Aline (afsides). Ah! Jag vet väl! Den
förledaren Rudolf. (Högt). O nej Edvard. Icke
kan du öfverge din älskade konst, och det för en
öfvergående motgångs skuld! Ty ganska visst —
det stiger dina bästa vänner — skulle din opera
ännu lyckas, om du blott ville arbeta om vissa
delar, och ändra några — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
