Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - bref, forts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så tydligt hvar min plats var, hvarest jag hade att
»plocka de försakelsens blommor som skulle blifva min
lefnads prydnad och min ålders glädje», och tillade
liksom uppmuntrande »Moster Lovisas bräckliga hydda
kan ej länge stå emot, och om Erik är dig värd
älskar han dig varmare än någonsin, och emottager dig
kärleksfullare då du något sednare — men utan ånger
inträder i Edert gemensamma hem». Erik såg det ej så!
Länge, länge dröjde det innan jag med resignation
kunde bära att han ansåg mig kärlekslös, och svårast
af allt — att han trodde att någon utträngt honom
från hans plats i mitt hjerta. Han valde snart en
annan, men äktenskapet blef ej lyckligt.
I tio långa år låg moster Lovisa på sin plågobädd
innan hon såg hvems handen var som slagit henne
och meningen med agan. Men lika kall och kärlekslös
hon förut varit, lika Kristligt tålig och god blef
hon sedan och med vemodsfull saknad sågo vi den
bräckliga hyddans fall. Jag sade vi — ty långt förut
hade jag emottagit Eriks son som han döende
anförtrott mig att uppfostra. Samvetsgrannt ville jag
söka fullgöra mitt uppdrag, och hos honom noga
inpregla Fredrika Bremers sats att vi aldrig så helt
kunna känna lyckan som då vi troget sökt att fullgöra
vår pligt på den plats försynen ställt oss.
SLUT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
