Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olycklingens Hlagan.
49.
Elar väl skaparn så mig skapat,
Eller monne väl den onde,
Har mitt hårda öde endast,
Har min grymma lott mig ålagt,
Så att alla sorger sörja,
Att af alla plågor plågas,
Och att bära allt bekymmer ?
Då jag föddes, sorgbetyngda,
Då när alla plågor föddes;
Då jag fostrades, jag arma,
När hvarenda sorg blef fostrad,
Då jag olycksfulla växte,
När de olycksdagar alla.
Väl jag varit vida bättre,
Vida fagrare som ofödd,
Vackrare som aldrig vuxen,
Bättre, om du mig, min moder,
Lätt förgjort sem tvånattsgammal,
Burit bort bland rosk på gården,
Fört bland stugans däm på vägen,
Fört mig fjerran bort på åkern,
Eller gömt mig under gärdet.
Kanske då det andra året,
Kanske ren den tredje sommarn,
Skulle du som korn mig tagit,
Som ett ärtstånd kanske burit,
Kanske som ett ax af hafran.
Säkert skulle då du talat,
Säkert sagt då åt din börda:
» Här är nu, den förr jag burit,
Här den ljufva, den jag ammat.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
