Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
: 443
»Nu går sången öfver till den tredje hjelten i sa-
gan, den muntra, vackra, öfverdådiga, oroliga Lemmin-
käinen. Vi finna honom sysselsatt med tillrustrningarna
för en friarefärd till den ryktbara skönheten i Pobjola.
Hans gamla moder söker afråda honom från företaget;
»hvarken kan du Turja språket, säger hon, eller kan
du i sång-förmåga mäta dig med Pohjas söner;» men
den unge vikingen vårdar sig ej mycket att lyssna derpå;
han fortfar blott att kamma sina långa lockar, och ka-
star sin borste på sparren med orden: |
Då är Lemminkäinens bane,
När ur borsten bloden dryper.
Derpå tager han på sig sin jernskjorta, spänner sitt
-.stålbälte om lifvet"), och anträder färden. På tredje
dagen såg han sig vid målet af resan; och mnalkades
med varsamhet Pohjolas portar. Genom en mossig springa
hörde han runor qvädas inne i stugan; och såg den upp-
fylld af »män med långa trutar,» som sjöngo Lappska
sånger; på bänkarna sutto stolta kämpar, och invid väg-
gen spelmän. Men L. var ej försagd. Han steg dri-
stigt in; qvad stenar i halsen på de bästa sångare, och
trollade hela sällskapet i en » brokig katts släde,» som han
lät ila bort med dem till det yttersta Lappland, der mera in-
+) Kaléwala lemnar på intet ställe någon närmare beskrifning
öfver de Finska hjeltarnas rustningar och vupen, huru ofta
de ock annars nämnas. Det skall derföre sannolikt interessera
någon, att höra, huru de beskrifvas af den älsta historiekrif-
vare, vi i denna väg ha att tillgå. Olaus Magnus berättar i
sitt i Rom 1555 utgifna arbete: ”De nordiska folkslagens hi-
storia,” att de fordne Finnarne begagnat harnesk af skäl- el-’
ler elg-skinn och hjelmar af, som fiskfjäll öfver kvarankan fä-
stade, elg-, ren- eller ox-klöfvar, eller af sammanflätade jern-
trådar, öfverdragna med fågelskinn. Såsom vapen begagnade
de långa granstörar i ändan jernbeslagna eller annars till-
spetsade, hvilka kastades med slungor, med den säkerhet och
styrka, att de sällan förfelade sin man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
