Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
fält. Engång, utsänd på notdrägt, redde han så att bå-
ten af asp söndrades och vrängerna af enträd krossades.
Derefter ryckte han upp en stor tall, gjorde sig derutaf
ett pulsskaft, tog en klippa till knopp, satte en sten i
i andra ändan, och pulsade så att noten sönderrefs till
blår, vattnet grumlades upp som en välling, och fisken
” krossades till slem, Många andra förderfliga dåd ut-
förde han dessutom, tills han på sjette dagen skickades
att valla en boskapsbjord. I:s unga värdinna hade för-
sett honom med ett bröd till vägkost, men listigt dolt
en sten i dess midt; och då trälen satte sig på en tufva
i skogen för att göra sitt mål, skar hans knif emot ste-
nen. Upptänd af hämdlust jagade han korna i ett kärr,
gjorde sig en lur af oxens horn, samlade björnar och
vargar från skogen, och nalkades med sin nya drift
hemmet. Följden var att den unga värdinnan blef af
vilddjuren söndersliten, då hon skulle gå att mjölka
sina kor. Kullervo åter lemnade sin herre, och tågade
af i krig, blåsande i luren så att kärren skakade, mar-
ken dånade, och genljud skallade ifrån heden.»
»Men Ilmarinen sörjde dag och natt sin unga i
förtid döda maka; och den kopparsmidda hammarn rör-
des på länge ej mera i hans hand. I sin sorg försökte
han slutligen att af guld och silfver smida sig en ny
brud: han smed mun, smed ögon, smed qvinliga behag
åt den »gyllenhåriga» flickan; — ordet ensamt förmådde
han ej gifva henne. Men redan första natten, han hvi-
lade vid hennes sida, erfor han guldets kyla, och be-
slöt att förära henne till lifstids-maka åt den gamla
W. Äfven W. svepte förgäfves omkring sig täcken
och bredde deröfver björnhudar, utan att kunna värja
sig för jungfruns köld; den sida hvarmed ban låg vänd
emot henne stelnade nästan till is; och den åldrige sån-
garn vände sig till det uppväxande slägtet med det råd,
att aldrig söka sig en guldbrud. WSjelf for I. deremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
