Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
git ett steg utom dem och beträdde dermed naturreli-
gionens område. Äfven denna verldsåsigt har derföre ut-
öfvat sitt inflytande på Kalewalas diktning.
Hvad man i allmänhet — från den sida betraktadt,
som ligger oss närmast — kan säga om naturreligionens
åskådningssätt, är, att det är poetiskt, utan att hkväl
uppfylla de högsta fordringar i detta afseende. I nätur-
religionen har naturen dubbelt återvunnit det lif, hon ge-
nom magin förlorat, och ligger nu åter förklarad, i gu-
daglansen af sin skönhet, för menniskans blick. Derföre
är det poesi i denna, mera än i den sednare verldsåsig-
ten, der andens eld förtärt all naturens blomsterfägring
ech en abstrakt andlig sjelfkänsla egoistiskt uppkastat
sig till det enda gällande. Det måste alltid ligga poesi
i ett åskådningssätt, som i den döda naturen ser lif, |
det sinnliga tinget en ande, i det enskilda föremålet en
allmän betydelse. Men sådant detta sätt att se tingen
röjer sig i natur-religionen, är det ännu ytligt, utan att
genomtränga sitt objekt: och deruti ligger dess hufvud-
fel i poetiskt hänseende. Naturens själ, denna inre
kraft, som skapar och lifvar dess mångfaldigt vexlande
gestalter, fattas ännu ej såsom fri andighet, utan endera
som ett tomt allmänt eller som något rent af naturligt:
såsom strömmarnas, bergens, stjernornas lif. Då natur-
religion derföre griper till personifikationen , såsom den .
renaste inkarnation af dess idé, stannar hon härunder vid
det formella, utan att förmå bringa till existens någon
andlig individualitet ; och förnedrar på sätt och vis den
menskliga gestalten, genom att begagna henne till ut
tryck för ett sådant innehåll. Så blir den Indiska kon-
sten i sina guadagestalter stående vid en grotesk bland-
ning af det naturliga och menskliga, utan att någonde-
ra sidan får utveckla ’sig fritt för sig; och hvad de Fin-
ska gudarna beträffar, äro de. lika litet några individuela
personligheter. En olika drägt, tagen af det eller det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
