Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hJ
f77
melodin ”)’, den Finska sångens äldsta och genuinaste
ottryck. Den milda, halftklagande ton, som deruti yt-
trar sig, kan ej heller sången förneka. Att föröfrigt den
Finska dikten ej saknar Lyriska elementer, kan man
finna af hennes allitereråde vers ""), — ett versslag,
> +) Se notbilagan, här aftryckt från Schröters ”Finnische Ru-
nen.” — Angående folkets sed att föredraga dessa sånger, sä-
ger Lönnrot: ”Äro runosångarne tvenne, såsom vid högtidli-
gare runosång erfordras, så sitta de emot, eller ock bredvid
hvarannan, fatta hvarandra i händerna, och begynna sången.
Kroppen är under sjungandet i en hit och dit vaggeande rö-
relse, så att det tyckes, som droge den ena den andra vexel-
vis till sig. Den ena sjunger då först ensam en runovers, un-
der hvars sista takt den andra infaller och för andra gången
upprepar hela versen — och så går det framåt. Detta upp-
repande lemnar då den förra god tid, att besinna sig på fort-
sättningen.” H. M. 1835, N:o 60. Det sistnämnda anmärker
äfven Geijer om det såkallade ”Omqvädet” i Skandinaviska
folkvisan. För öfrigt skall man finna en nästan dylik beskrif-
ning öfver de Esthniska sångarena $& Herders St. d. Völker,
p. 111.
”+) Alliterationen måste betraktas såsom ett allmänt moment é
Nordens metriska teknik, och återfinnes öfverallt inom den
Finska, Skandinaviska, Celtiska och Foin-Sachksiska poesin. —
För den Finska är det karakteristiskt, att kon ej, i likhet med
den Nordiska poesin i allmänhet, åtnöjer sig med ett blott
konsonantrim, så att ordens första bokstäfver alliterera med
kvarandra, utan dessutom fordrar, att de derpåföljande voka-
lerna äfvenså skola vara af samma slag. Härigenom undviker
kon det hårda $ ett blott ”bokstafsrim,’ och gör versen vekare
och fulltowigare, hvartill det utomordentligt vokalrika språket
än mera bidrar. — En annan egenhet & den Finska poesin,
hvarigenom hon berör den Orientaliska, är parallelismen eller
"meningsrimmet,” hvilket består derutti, att den efterföljande
versen, med förändrade ord omsäger och sålunda förstärker
hvad i föregående blifvit uttryckt. I allmänhet kunde sägas
om denna paraällelism, att den i den Finska dikten liksom
utgör en motvigt emot det Lyriska elementet, i det den ge-
nom sin omständlighet bidrar att upprätthålla berättelsens
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
