Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
nicationsmedel, hvilket menniskan till sin beqvämlighet
uppfunnit, och gjorl sig. Men huru orimlig, huru för-
nedrande är ej denna åsigt om språket? -— De medgifva
att menniskan är menniska, emedan han fått förmåga
att tänka, och att detta är hennes kännetecken som Guds
beläte på jorden, men de hafva ej besinnat, att hon fått språ-
ket tillika med tanken och att dessa två äro för hvarandra
oumbärliga, såsom blott den inre och den yttre sidan af
’samma väsendes innersta, de hafva ej besinnat att en-
”dast språket drager fram tanken ur dess dunkel och en-
samt gör denna till hvad den är. » Det skulle måsta va-
ra den dunklaste svärmare eller ett kreatur, den ah-
stractaste andeskådare, eller en drömmande monad, som
kunde tänka utan ord. Så djerft det ma låta, så är det
dock sannt : mennpiskan känner med förståndet och talar
då hon tänker,» yttrar Herder. Om språket vore ett
verktyg blott, ett medel till meddelande, så skulle men-
niskan äfven ieke tala, då hon är ensam, och dock, sätt
en menniska ensam i en ödemark och hon skall skapa
sig ett språk efter sitt sinne, för att förstå sina egna
tankar, ty blott språket begränsar och ger gestalt åt
tanken, så snart den utfräder ur den dunkla känslans
gebit, och äfven inom sig sjelf kan menniskan blott ge-
nom benämningen fasthålla och igenkänna en tanke.
Det sid tänkandet oöfvade barnet talar högt för sig sjelf,
för att förstå sina egna tankar. Man kan jemföra språ-
ket med blomman ; begge hafva visserligen ett ändamål,
de tjena för något annat, men detta uttömmer ej deras
wväsende, de äro dertill ännu sina egna ändamål! och stå
som fria organismer; fröet vexer och mognar visserli-
gen i blommans skygd, men dertill hade naturen ej behöft
bekosta sin vackraste prakt, sina finaste, skäraste färg-
skiftningar och nyancer. Likaså i språket; ett ringa
antal stela, döda tecken, satta som skyltar på begrep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
