- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
38

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

tränga i och känna föremålens väsende, gör menniskan
"sina eröfringar ipom naturens och andens verld, ty hvad
man kan benämna, det känner man, och det är ej an-
nat än en aning om detta, som utgör grunden för alla
vår egen nations uråldriga trollrunor. Det orubbliga
samband åter, hvari tingen stå med sina benämningar
och tankarna med sina uttryck i språket, är en hem-
lighet, som ligger fördold i språkskapelsens innersta or-
ganism, och att vilja framte det i några materiela kän-
netecken, vore att qväfva den fina, darrande lifsfläkt,
som rör sig och svallar häri. Det ligger något oför-
klarligt uti den bild af tanken, som i ljudet tager ge-
stalt, uti harmonien mellan de beslägtade tankarna
och de beslägtade ljuden, men hvarje menniska känner
detta, då hon talar; detta tjusar henne och hennes kän-
sla säger henne här, att språket är något annat än ett
blott medel att uttrycka det som skall betecknas.

Menniskan pick i verlden som en spegel, deri alla
föremål afspeglade sina väsenden, och ju obekantare hon
var med naturen, ju flera enskilda sidor hon: deri såg
i stället för det hela, desto flera facer visade henne na-
turföremålen och återspeglades i desto flere bilder ur
henr.es inre; ju färre benämningar hon uppfann a priori,
utan blott efter de sinliga förhållanden, hvilka lekte för
hennes blick, desto flere sådana benämningar fick hon
för samma ting, och sålunda uppkommo de synonymer,
hvilke med sådan tjusningskraft fängsla betraktaren,
ty här rör sig ett lif i hvartenda ord. Så kallades
i språkens första tider t. ex. trädet: »det med roten
drickande» (tinget), »det susande,» »det uppåtsträfvan-
de,» »detlöfbeklädda,v o.s, v., molnet: »det-sväfvande,»
» det vattengifvande,» eller något dylikt, och öfverallt för.
rådde sig i dessa benämningar en åtwigt om tingen, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free