- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
42

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

43

tre minst beroende uttrycker sig, ty detta är dess för-
sta skapelée, och om vi derföre ville med en difinition be-
stämma hvad er nation är, så kunde som svar derpå
aldrig en närmare gifvas än att ex nation är en men-
niskoskara, som på elt egendemligt från andra sär.
skiljdt vis ullrycker sig i språk. 0

Likasom hvarje individ af naturen fått sin indi:
dualitet, så hafva nationerna fått sig sin, hvilken när-
mast uttrycker sig i ett särskildt anlag att på ett visst
sätt bilda sig språk som sitt inres yttring. ’En nation
utan eget språk är ingen nation; den kan bilda ett folk,
af politiska band sammanknutet, men en nation, af na-
turen bestämd att bilda ett afslutet för sig bestående
helt, är den aldrig. Så snart en nation existerar, har
den ett egsat språk, och så snart ett språk finnes, tillhör
det en natien. Språket är nationens äldsta historia;
ty det är dess första lifsyttring, det är ett monu-
ment, som består så länge nationen ännu består,
ett monument, som leder forskningen fram äfven der
alla andra historiska minnen redan utplånats. Nationer
finnas, hvilka aldrig hunnit längre i sin utveckling än
till skapandet af ett språk, hvilka med detta dött
och slocknat, men så länge språket ännu lefver, kan
nationen äfven hos sig nära hoppet om att skrida län-
gre fram; först med dess språk är detta dess hopp
förloradt. — i |

Man säger att individerna i en nation närmare för-
enas, att nationalandan förhöjes och att nationen känner
sig stolt af sina store mäns och heroers minne, ty hvarje
individ tager åt sig en stråle af deras glans och förs-
enas i deras ära i en gemensam punkt och känner sig
derigenom som medlem af ett helt, af en nation.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free