Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
vårt hjon); ännu sednare förekommer det i de gamla
Svenskarnes språk; i Ragnar Lodbroks saga heter det:
» Hitte their eirn man, ok var that kelling,» hvilket
Ihre i sitt Gloss. öfversätter med: » hominem invenerunt,
et qvidem anum,» och i Gottlands-lagen, från 1200-talet
talas ännu om qgvindis mather (mather lika med man)
i betydelse af «qvinsperson.s Ännu idenna dag betyder
i Engelskan san, jemte »man» äfven »menniska,» ett
bevis för huru Engelskan genom Latinets våldsamma in-
verkan på dess fria, organiska utveckling mattats i den
friska, kraftiga känslan för sitt språks inre betydelse,
ännu i samma ord förbindande -tvenne begrepp, hvilka
de öfriga Germaniska språken längesedan särskiljt. –
Vi hafve betraktat ordet mar i dess historia inom
de Germ. språken och vi hafva sett hvilken blick detta
enda ord låter kasta i nationernas inre. Detsamma
gäller äfven om hvartenda annat ord i språket. Man ser
af detta, att ordet ej är ett öfverenskommet tecken och att
språket icke är ett blott medel; orden göra sig gällan-
de i nationen, emedan en inre, oförklarlig känsla säger
individerna, det dessa ord just äro de enda sanna uttrycken
för det de dermed vilja beteckna. Utan detta skulle äfven
intet språk kunna existera på jorden, ty intet minne vore
tillräckligt att minnas alla ord och uttryck, om de vore
döda tecken, och hvarje dags erfarenhet visar oss äfven
i vårt eget språk, huru hårdragna och tillkonstlade nya
termer och ord, hvad personlig auctoritet de äfven må
hafva för sig, dock glömmas och dö med den dag, då
de blifvit frambragta. Endast de bestå, hvilka rätt
anslå nationens språkkänsla och tiden skall nog afme-
ja alla tillkonstlade utvexter och vattskott.
Det synes ej behöfvas mer än detta enda ord man för
att bevisa att språket äger ett lif, är en organism, som lefver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
