- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
50

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

50

gomål, likaväl som Finnen detsamma om sitt vocalrika;
i milda eonsonanter försmältande. |

Då nu sålunda hvarje nation bildar sig sina ord på
ett egendomligt vis, efter en egendomlig åskådning, och
äger sin egen tanke. och ordassociation, så är äfven klart,
att den ena nationen ej kan varsna, dess språk ej upp-
taga de fina fibrer, hvarmed den andras språk samman-
bänger och rotar sig i det sinnliga, ej fatta och åter-
gifva det skära lif, som andas deruti. Man ser och man
afbildar blommorna i en annan nations språk, men en
inre aning, en känsla säger en, att man ej mäktar
skåda deras! spädaste rötter, ej känna deras finaste
doft. Må man försöka, t. ex., att från ett språk
till ett annat omplanta ett poetiskt stycke, helst en
folksång, deri nationaliteten klarast träder i dagen,
och man skall med en smärtsam känsla förmärka, att
endast conturerna, det grofva står qvar, men att de fi-
naste, skäraste pyancerna och skiftningarna äro försvun-
na, att blommans ömmaste rötter äro brustna, att hon
tynar, att dess doft fördunstat och att hon är en fremling.
Runeberg säger, då han skrider till öfversättningen. af
» Fliekans klagan» i Kanteletar: »Jag har vid öfversätt-
ningen af detta herrliga stycke till Svenskan rönt sam-
ma känslor, som den, hvilken söker att upptaga och
omplantera en blommande vext ur en jordmån i en an-
nan. I hvarje stund har jag fruktat att skada de vekä
rötterna, att jag så må säga, och de sköna bladen, och.
misströstar om att hafva kunnat fria dem från alltför
förstörande spår af min band.» Hvem ville väl bättre
än han hafva omplanterat dessa rader:
»Fremmande för alla sorger,

Satt jag, glädjens bild, på fältet,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free