Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Satt med honungshåg på tufvan,
Satt, en blomma lik, på lindan,
Hvilans afbild, sen på bädden:
Sof jag, lik en liten fågel;» o. s. v.
Men likväl — huru annorlunda Jjuda ej och tala till en
dessa Finska;
» Istuin ilona aholla,
Mehumiellä mättähällä,
Istuin kukkana keolla,
Levon kuvana, leholla
Nuknin nurmilinnen lailla ;»
Hvem känner ej här ett originalstyckes friska, lefvande
fläkt? Man kan nästan säga, att en öfversättning är omöj-
lig; den mäste alltid, emedan den tillhör ett annat språk
och är en annan andes barn, blifva blott ett sträfvande
till, ett mer eller mindre misslyckadt försök, att nå ori-
ginalet. Detta är alla öfversättningars ödej och de bli
alltid fremlingar i den jerd, dit de blifvit omwmplantade.
Så lätt det är att förstå detta, så vigtigt är det dock
för den rätta uppfattningen af, i hvad samband en nation
står med sitt språk.
Nationer finnas, hvilka genom mäktiga historiska
rubbningar blifvit lösryckta likasom ifrån sina rötter,
hvilkas språk blifvit störda i sin conseqventa utveckling
och kastats på en alldeles ny bana. Så har det skett
t. ex. med alla de Romaniska ’ folken; deras medfödda
Germaniska nationalitet och språk öfverväldigades af den
. mäktiga Romerskan, och då dettas arkitektoniska bygg-
nad vid folkets undergång föll sönder, sökte de Roma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
