- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
61

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

61

förntiden föresväfvade hela folkstämmar, vunno kropps-
lig gestalt och fortplantades genom långa ttidehvarf. Den
tillkommer sålunda redan folk, hvilkas höjning till kul-
tut är i sin början, och kommer till blomnä hos sådana,
som, mäktiga af dessa ämnen, förmå gjuta deröfver poesins
ännu unga konst; men en grund och början måste altid,
’man kan ej säga huru, vara förhariden och just på denna
beror diktens sanning, som ej kan uppfinnas. Har littera-
turen inom lyrikens och dramatikens gebit att jemte för-
träffliga alster uppvisa oss ringa och dåliga; så står i
den episka poesin hellre emot det äkta det falska, hvars
igenkännande, ifrån Virgilius ända till Ariosto och Mil-
ton eller Kloppstock, i sanning kostat mera möda, än i de
förra slagen utmönstrandet af det dåliga.

Det skall knapt kunna sättas i fråga, att den med
full rätt från Homerus utgående och dit återkommande,
dhiru dermed ännir ej på långt när afslutade, betraktel-
gen af epos vuxit i insigt och klarhet, sedan man vändt
uppmärksamheten åt dé tyska, eddiska, romaniska och
serviska dikterna. Ur exempel och jemförelser låta de
episka grunddragen fruktbarast utveckla sig; jag tror
till och med att ett försök att tillerkänna sjelfva djur-
fabeln episk natur, hvartill vår inhemska vitterhets hi-
storie framförallt uppmuntrade, ej blifvit utan fruktbä-
rande upplysningar. I epos kan man nemligen iagttaga
endast afsattser eller kretsar, efter hvilka det allestädes
plägar uppenbara sig och pånyttfödas, nästan på hvarje
ställe med egendomliga företräden och brister: det sträfs
var att småningom förbyta sitt älsta mythiska element
med hjeltesaga, det blir, genom att utstöta dunkla-
re, kraftigare beståndsdelar, genom att bringa sin hem-
hghetsfulla kärna i blom, menskligare och mera ange-
nämt utförligt. I våra Nibelanger, sådana vi hafva dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free