Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
den andra på Turjas berg, den tredje vid Vuoxens flod,
den fjerde i Lappland. En svala behöfde’ en hel dag att
-flyga emellan dess horn, ekorrn en hel månad att löpa
från svansens ena ända till dess andra och måste midt
på vägen hvila öfver natten. Men länge finner man in-
gen slagtare, att fälla denna oxe; slutligen höjer sig en
liten man ur hafsvågen, tumslång och fem finger hög,
med ett skägg, som räcker ned till fotknölen och en
mössa af sten; han bär en gullknif och dödar med
ett slag djuret , med dess kött fyllas hundra korgar,
af hundra famnar hvarje, och med dess blod sju bå-
tar. Derpå säger Louhi: »vi vilja brygga öl och jag
känner ej dess ursprung.» Se, då susar humlan i trädet,
vattnet brusar från strömmen och kornet hviskar från
åkern: när skola vi komma tillsammans och råka i gäs-
ning? Osmotar, bryggerskan, lägger dem alla tillsammans,
men de vilja ej jäsa. En ekorre och en mård, hvilka hon
hastigt skapar genom att gnugga sina händer emot hvaran-
dra, skickas ut i skogen för att hämta det, som förmår sät-
ta ölet i jäsning: allt förgäfves. Till slut skapas äfven Me-
hiläinen, biet, som flyger öfver nio haf till en i sömn sjunken
jungfru, omkring hvilken gyllene gräs och silfverblom-
mor uppspira. Mehiläinen doppar sin vinge i gräsets ho-
nungsdagg och flyger dermed hem. Knoapt har Osmo-
tar satt en droppa af denna honing i ölet, förr än det
begynner jäsa och mäktigt skummar öfver ämbare och
kärl in i tunnan i källaren. Men «skall jag drickas, måste
man besjunga mig, utropar ölet, annars spränger jag
mina band.» Hastigt låter värdinnan bjuda allt folk,
fattiga och rika, blinda och lama, Väinämöinen ej att
förglömma, men den obändige Lemminkäinen lemnar
hon objuden. Derpå berättas omständligt huru brud-
gummen med sitt följe och gästerna ankomma till bröl-
lopet, Väinämöinen, som ej låter sin broder umgälla det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
