- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
136

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

136

i.den hår fattade bemärkelsen ej äga några ordrötter,
emedan de ’ sakna alla dessas organiska utbildningar i
härledning, ordform och flexion; de äga endast röt-

ter, inga ord, och söka att ersätta denna brist ge-
nom andra, språkets förnuftsenliga fordringar mindre
motsvarande medel.

Då vi utgå från det enklaste och innersta i språkskapel-
sen och derifrån betrakta språket, så är den första synthes,
som möter oss och som tillika minst i yttre tecken låter
framte sig, den ur språkets innersta utgående bildningen
af radices. Här uppenbarar sig i sin omedelbaraste form
det inre sinnets friskhet och ljudmateriatets böjlighet.
Radixbildningen innefattar det finaste och skäraste uti
språkets hela skönhet, och sjelf känner en nation alltid
dess tjusande makt, om den äfven ofta kan vara obe-
griplig för en fremmande, som ej är den andes barn,
hvarur denna synthes ursprungligen utgått. Inom detta
gebit har det inne språksinnet sin största frihet och be-
herrskas här minst af ljudet som en yttre sjelfständig
inakt, hvilken för det fram i sin gamla traditionela fåra.
I synnerhet vid radixbildningen beror allt på, att natio-
nen efter sin individualitet och de åskådningar, hvilka
är den egna, i ljudet omedelbart finner en analog form
för sin sträfvan att uttrycka sig.

Flera sätt finnas för det inre språksinnet, äfven vid
dess enklaste form: radixbildningen, att uttrycka sig i
språket, och det närmast naturen liggande, men tillika
minst omfattande, är det onomatopojeliska, det rent ef-
terhärmande, der föremålet i ljuduttrycket afbildas så-
dant det för örat låter förnimma sig. Språket härmar i
detta fall i sina articulerade ljud naturföremålens oarti-
culerade, ofta med fara att af dem öfverväldigas. Der

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free