- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
157

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

157

sonanterna 2, det genom aspiration försvagade t (th),
aspiratinnen (4), sällan de liqvida f, r, s få sluta ett
ord. Der ordet efter sin natur skulle hafva en annan
sluteonsonant, måste denna på något sätt, antingen ge-
nom bortfallande, förvandling eller vocaltillägg, lämpa sig
efter: dessa lagar; consonanterna följa. sålunda egna för-
vandlingslagar framför pausen: a öfvergår till a, / till £ (thy
eller s, 0. & v. Detta ordens särskiljande genom pans
för att befordra ordenhet tyckes i Sanskrit helt och hållet
motsägas deraf, att alla sammanträffningar, der det ena or-
det börjas och det andra slutas med bokstafsljud, hvilka
kunna ingå förening med hvarandra, detta sker både i
uttal och skrift, så att t. ex; ett a i slutet och ectt £ i
början af ett ord blir ä, och orden sålunda sammansmäl-
ta, äfvensom att i början och slutet af ord sammanstö-
tande eonsonanter så vidt möjligt är försmälta och lämpa
ig efter hvarandra. En helt annan dager erhåller dock det-
ta förhållande då man erinrar sig att nationens fina språk-
ginna låter dessa i början och slutet af ord sammanträf-
fande consonanter undergå förvandling efter andra lagar,’
än de inuti ordet hvarandra mötande; regelbundenheten i
dessa lagar, äfvensom språkets i öfrigt klart ordnade
och bestämda ordenhet gör, att härvid aldrig något miss-
förstånd kan uppkomma och att man alltid kan förmärka
det. orden. äro inom sig sjelfständiga ljudenheter, hvilka
blott trädt i omedelbar beröring med hvarandra; sedan

intrång, framstår de skiljda ordens förening som en fäin-
nu högre fulländning i språket, emedan den symboliskt
antyder tankens de skiljda orden beherrskande enhet.

Ett annat. medel till ordenhetens befordrande, klarare
ler dunklare framträdande efter nationernas olika arti-
culationssinne och ljudsystem, är bokstafsförvandlingen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free