Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
serna blifva rotstafvelsen underordnade och måste stö-
dja sig uppå den. I alla språk är accenten’ ett medel
till detta måls ernående, men i synnerhet uti euphoniskt
utbildade språk får i många fall denna betydelsens ac-
cent vika för ordets rythmiska välljud och språket an-
vänder då andra medel till framhållandet af rotstafvel-
sen. I Finskan deremot hvilar accenten alltid på den
del af ordet, som innehåller grundbetydelsen; den del
åter, som antyder förhållandet och som ofta ursprungli-
gen som en fri radix äfven ägt sjelfständig betydelse
och derföre skarp tonvigt, sänker denna och antyder sitt
beroende af rotstafvelsen genom att erhålla blott en
såkallad euphonisk accent; nästan öfverallt der denna
förekommer, förråder den en sådan af det inre språksin-
net som sjelfständig fattad radix, hvilken antingen blott
i detta enskilda fall försjunkit till betecknande, eller
ock i verkligheten aldrig framträder ensam för sig; i
de i ultiman accentuerade ötammée, ölatte förråder sista
stafvelsens accent tydligen deras bildning medelst ne
och te, men ofta kan i sädana fall ändelsen, ehuru ur-
sprungligen en radix, i och med sitt förlorade sjelfbe-
stånd äfven hafva förloradt sina kännetecken som ett
eget ord. Genom att grundordens form i Finskan är
- trochaisk, bibehålla orden äfven vid förlängning genom
flexion och ordhärledning alltid en trochaisk gång, så
att accent faller på 1, 3, 5:e stafvelsen, tonisk accent
på första, euphonisk på de öfriga inom samma ord. Från
denna allmänna regel göra dock t. ex.de freqventativa ver-
berna och deras vidare utbildningar undantag, t. ex. årvelén
årvelevåinen, årveleminen, ty i dem faller accenten på
4:a och 4:e stafvelsen; dessa ord äro bildade medelst dubbla
suffixer: fé och våinen, minen och språket antyder ge-
nom accent i det ena suffixet, genom brist derpå i det
andra, att det fattat det förra som en blott osjelfständig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
