Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
bjuder : att den första i förhållande till den andra skall
vara öfvervägande i anseende till sin ljudmassa, (hvilket:
äfven lätt är den möjligt genom dess för ingen annan
stafvelse tillåtliga toniska accent), och att den andra
stafvelsen åter ej får öfverväldigas af den tredje; den
är i fara för detta genom den tredje stafvelsens för-
höjning af den derpå hvilande euphoniska accenten, hvil-
ka visserligen ej är stark, men dock vid annars lika
Jjudmassa skulle gifva tredje stafvelsen öfver den andra
en öfvervigt, hvilken språket icke fördrager. Den fjer-
de stafvelsen står i samma förhållande till den tredje,
som denna till den. andra; dock bör härvid märkas att
ordet, då det blir alltför mångstafvigt, likasom faller i
flera skiljda rythmiska delar, af hvilken orsak ofvan-
nämnda lag hufvudsakligen vid trestafviga,. äfven vid
tvåstafviga ord gör sig gällande. Det tyckes, som ha-:
de denna lag sin grund både i sträfvandet till ordenhet
och i språkets anlag för en viss härvid åstadkommen,
på qvantitets-förhållanden beroende, egen rythmisk gång.
Stafvelsernas olika vigt åter i förhållande till hvarandra.
beror på de der ingående vocälernas och consonanternas
tyngd; de förras vigt beror på gvantitet, diftongisering
och accent, de sednares är beroende af antal, och af-
tager allt efter som de tillhöra de olika ljudklasserna:
tenues, medie, aspirationer och nasaler, samt sibilan-
ter. På denna, blott af Lönnrot i »Suomi» för 1841
flyktigt antydda, jemnvigts-lag bero flera härtills i Fin-
skan oförklarade granmmatikaliska företeelser, hvilka vi
skola söka att närmare skärskåda.
I främsta rummet möter oss här den outredda, af
korsande reglor invecklade frågan, när så väl sub-
stantiv- som verbal-infinitiven har ta (lä), när blott a
(ä)? Vi skola se att lagen för detta här helt enkelt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
