- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / II /
169

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

169
uteslutande beror på andra stafvelsens tryggande emot
den tredjes öfvervigt. Dock, förrän vi gå till det när-
mare skärskådandet af denha sak, skola vi betrakta
bildningen af Caritivuis casus; den ändas på tta (Uä), el-
ler på ta’ (tä) t.ex. kengetlä, eller hengetä’, Den sed-
nare bildningen har genom en slutaspiration utgått ur
den förra, och för att åtskilja Carifivus från Infinitivus
verbalis vore lämpligast att, såsom Lönnrot gör, regel-
bandet vid Caritivus begagna formen tta (tä). Att man
vid Caritivus hengetä bör stafva hen-get-ä’, ej hen-ge-
’ antydes såväl uf det i den slutna stafvelsens get

(heng gel af henki), som ock af förmildringen af ui slu-
tet i anledning af stafvelsens slutning genom aspiratio-
hen, då slutstafvelsens £ bortfaller och det qvarstående t
fillhör penoltiman ; alltså heter Caritivus Ahen-get-tä el-
ler hen-get-ä" och båda äro lika riktiga, emedan i hvar-
dera fallet andra stafvelsen igenom sina tvenpe conso-
nanter är tryggad emot den tredjes öfvervigt. Infinitivus
verbalis af samma stam heter Ae-get-ä’ (andas), Inf. Sub-
stantivi deremot Aen-ke-ä, allt af samma skäl, ty i båda
fallen är andra stafvelsens erforderliga qvantitet tryggad.

Språket har sålunda här till tre olika grammatikafliska
Rexioners betecknande användt de tre olika medel,

hvilka det ägde i sitt våld aft begagna för att upprält-
hålla penultimans af språkkänslan fordrade vigt. Ännu
ett medel, jeniväl af språket begagnadt, finnes dertill, nem-
ligen det, att genom elision reducera ett trestafvigt ord
till tvåstafvigt t. ex. luulla för luulela, nientä för nie-
melä, ehuru efter den andra theorin äfven säges nie-
mel. Den allmänna enkla regeln för Infinitivi bildning
är således, att fa (tä) är den ursprungliga ändelsen, men

att den försvagas till a (&), så snart dess’ materiela vigt

"La

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/2/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free