Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
hotar att öfverväga andra stafvelsen. Efter denna lag he-
ter det i casus Infinitivus päätä, maala, avaintla, tieti,
men deremot taloa, silmää, sanaa,.peltoa, ej talota,
silmätä, sanala, peltota; likaledes i pluralis silmi-ä, sii-
pi-ä, ej silmi-lä, siipi-lä; samma ändamål vinnes genom
elision i t. ex. Akevois-la för hevoise-tu. Af samma or-
sak och förmedelst samma medel heter det i modus Inf.
saada’, uidd’, männi, piiästä (för pääsetä), men deremot
ottad’, kuloa’, virud’, ej ottala", kulota’, viruta’; slut-
aspirationen verkar förmildrande på ultimans begynnelse-
consonant, men eliderar den ej; ändelsens t blir d eller
assimileras med föregående consonant, men finnes deraf
intet spår, så är Infinifiven af förut anmärkta orsak bildad
förmedelst den) mindre vigtiga ändelsen a (ä’). Detsam-
ma, som vi sett gälla i trestafviga ord, gäller äfven i
fyrstafviga, der tredje stafvelsens qvantitet bör uppe-
hållas emot den fjerdes; derföre heter det Aevosi-a,
men karpaloti-ta; accentus euph. förökar i det sednare or-
det penultimans knappa qvantitet. Denna lag förorsakar
äfven det af Lönnrot anförda: att tvåstafviga participier
kunna lyktas på både pa (pä) och va (vä) t. ex. saa-
pa, luopa, eller saava, luova, tre-, och vi tillägga fler-
stafviga deremot blott på va (vä) t. ex. ollava, tekevi,
kääntelevä,’ej ottapa etc. För de dubbla medel, hvarige-
hom samma mål: den föregående stafvelsens skyddande
emot den följandes öfvervigt nås, kan man äfven i3 pers.
sing. press. säga, ollavi, lekevi, kääntelevi eller ottaa-
pi, tekeepi, käänteleepi, blott ej ottupi, tekepi, käänte-
lepi ; i tvåstafviga sådana former är ändelsen alltid pt,
emedan denna är den ursprungliga och intet skäl till dess
lättande efter första stafvelsen kan förefinnas. Af sam-
ma lag och samma dubbelhet i medlen att nå dess syfte
kommer ärnu, att man kan säga tot-si-a eller toi-sit-ta,
anr-toi-a eller an-noit-la,sor-mi-en, eller sor-mit-ten, etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
