Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Likaså är likgiltigt för bibehållandet af första staf-
velsens förhållande till den andra, antingen man säger
mail-ten eller mats-en, mutl-ten, muti-den eller blott mui-
en, sott-ten, soi-den eller soi-en o. s. v. Den dubbla
förmen i sådana ord som muulla-okon eller muutla-ko-
hon, hake-ohkon eller hake-kohon, kuolema-ta eller kuo-
lema-a, valektelia-ta eller vulektelia-a motsäga ej den-
na lag, uvtan antyda blott den olika styrka att förmå
uppbära en följande stafvelsetyngd, hvilken i olika dia-
lecter är tillagd den euph. accenten, som hvilar på 3 och
5:te stafvelserna; af formerna mure-Ai-a och muret-tq är
den sednare bildad genom elision af den förra, andra och tre-
dje stafvelsen försmälta till en (re-Åi till ret), hvarigenarm
äfven denna, så förstärkta penultima kan bära ändelsen ta,
hvilket penultiman i maure-Ai-a ej förmår. De enda former,
hvilka tyckas svära emot denna lag, äro den passiva på
faan (lään) och 3 pers. sing. act. i trestafviga verber,
t. ex. otetaan, annelaan, och kiävelee, paranee, otta-
nee o. äs. v., men här utgörek ultiman egentligen af två
stafvelser: tfahan, ehe, och man erinre sig, hvad of-
vanföre (pag. 168) är sagdt om rythmens inverkan i fler-
atafviga ord. — Ännu en Jag i Finska språket för be-
tryggandet af första stafvelsens öfvervigt öfver den an-
dra böra vi ej med tystnad förbigå. Ehuru visserligen
den första stafvelsen genom sin skarpa accent borde. vara
tryggad för den andra, kan dock om den är kort hön-
da att, då andra stafvelsen genom contraction fått lång
vocal och tillika tredje stafvelsens. euph. accent, den ho-
tas att af denna öfverväldigas , och då förstärker den
yttermera, för att betrygga sin öfvervigt, genom accent
sin vocal och får i följd deraf för jemnvigtens bibehål-
lande äfven consonant-förstärkning; så heter töpaån (ti-
pakån) i uttalet tippaån, tWleå (tåleke), tillee o. 8. v.
Det anmärktes att i Sanscrit stammen vid en lång ändelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
