Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4176
förhållandeha träda på-en gäng och i för stor massa för
sinnet, och då satsen ändå ej förmår innefatta allt, ser
den sig för det närmare bestämmandet tvungen att ide-
ligen bredvid. hvarandra upprada sådana enstaka satser;
talets :frihet känner sig af detta förhåltande bunden och
språket kan aldrig komma till utbildandet af en period-
byggnad. Deraf följer af sig sjelft att dessa språk idea-
liskt taget ej kunna fylla andens allmänna fordringar af
ett språk; likaledes hafva vi förut (pag. 150 ff.) antydt
den brist Chinesiskan genom sitt emot införlifningsme-
thoden rakt stridiga förfarande röjer, och finna sålunda
att flexionsspråken eosamma följa den princip, som förs
mår motsvara deett språkideal -förelagda fordringarna. —
Vi hafva, utgående frän det enskilda, härtills be:
traktat satsen som en sammanfattning af. delar, hvilka
genom sin inré synthes framställa sig som sådana ; men
utgår man vid flexionsspråkens. betraktande. från satsen
som en totalitet, så finäer man att deså& synthes, lika-
sem mera ideelt än i de enskilda ordens antydning, up-
penbarar sig i. en enkom till satssynthesens yttre repres:
sentant bestämd beståndsdel. Denna satsens bestånds-
del, hvilken ensam. har sjelfva synthesen till sin gram:
matikaliska function, är Verbet. Det är vid sitt fram,
trädande, likasom nomen, bildadt genom en inre synthes,
men skiljes från detta deri, att det ingått denna för-
ening af delar, blott för att kuBna verka samma syns
thes mellan satsens olika elementer. De öfriga orden i
satsen ligga likasom en död materie, hvilken af verbet
erhåller sitt lif, och först vid dess inträdande i satsen
sammansmälta subject, object och alla öfriga satsbestäm.
ningar till ett organiskt helt. Då vi antydt att synthe-
sen är språkets lifsprincip och verbet no enkom är dess
grammatikaliska uttryck, så är klart, att.i dettas gestalt-
ning språkets fulländning klarast ger sig tillkänna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
