- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / III /
24

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2
blonda, den vackra: Katharina: och gaf dem sin välsig-
nelse.. |

Smeden: Hmarinen satte s’g, jemte sin maka i sin
brokiga släde, efter sin snabba, ystra treårsfålé med
fernromor, kopparselar, ståltömmar, tennobröstrem, och
begaf sig på färd på det öppna hafvet, så snabbt, att
fålens hofvar ej fuktades, att. spår efter släden ej syntes
på vattnet. Smeden TIlmarinen körde, natten nalka-
" des och han. sjöng en sång; midt på bafvet vexte upp
en holine. Smeden Ihnarinen lade sig der till hvila vid
sin makas sida. Då han om mörgonen steg upp; se,
hans maka var borta. Han gick och räknade alla än-
derna Tundtkring holmen; der fanns ex and för mycket.
Smeden Ilmarinen sjöng en sång: » dölj dig icke Katharina,»
och hans maka stod åter fram. Han färdades åter ut på
hafvet, han körde, han körde, och natten nalkades. Då
sjöng Smeden åter upp en holme på hafvet och lade sig
der med sin maka. Då han om morgonen uppsteg, var
hans maka åter borta. Han gick oeh räknade träden
’ på holmen, och der fanns ett träd för mycket. Smeden
Hmarinen sade åt trädet, » dölj dig icke Katharina, du fin-
nes här.» Han sjöng en sång och hans maka trädde
fram. Åter färdades han ut jemte sin maka, körde,
körde, natten nalkades på hafvet. Smeden Ilmarinen
sjöng upp en holine på hafvet och lade sig der till hvila
med sin maka; då han om morgonen uppsteg, var hon
borta. Smeden Ilmarinen gick och räknade alla ste-
narna på holmen, en sten fanns för mycket. » Dölj dig
icke Katharina, du är här.» Han sjöng en sång och
Katharina stod fram. » Katharina, jag har för din skull sett
mycket besvär och utfört svåra värf; gå du att irra på:
hafvet för evig tid, till ditt straff skall vinden alltid
blåsa emot dig.» Så sade smeden Ilmarinen och för-
vandlade sin maka till en fiskmås.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/3/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free