- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / III /
29

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på dig, kan du gå hvart du vill och ingen kan till-
a dig något ondt.” — ”Svårt är att döma er emel-
; ger jag dem åt den ena, blir den andra ledsen; —
t är att J gen strumporna åt mig.” Äfven dem
; "han.

Gick sedan från detta ställe och kom till en gård.
r säges åter, just då man ser honom komma från
Ten: ”aha! en gång kom då något, sem man kan
> — ”Litet är att äta på mig; köld och lång väg
’va tagit allt af mig som kunde ätas och drickas; —
ar finns lika mycket vatten, som blod, lika mycket
a som kött.” — ”Nå, är du då sjelf hungrig?” —
[vad kan jag väl annat vara, då jag på sex månader
har sett till mat.” — Han fick mat, åt och frågade,
lan han ätit, om de ej kände den konungens land, dit
n var på vandring. — ”Vi känna det ej, svarades
gården, men vi hafva här skogens frukter, kanhända
: känna det.” De inkallades; men visste intet derom.
dan gaf man hosom från denna gård en sten, bad he-
m förvara den, emedan den kanske skulle behöfvas.
an begaf sig då från denna gård och kom till en an-
an. Der hade man igen för afsigt att uppäta honom;
en sedan han sagt att i honom ej fanns något ätbart,
amlade man mat för honom och frågade, hvad ärende
an hade. Han sade sig ej hafva något annat ärende,
n det, att man skulle visa honom till den konungs land,
ym hån nämnde. — ”Sjelfva veta vi ingenting om den
onungen, sades i gården, men vi hafva skogens vild-
jur, kanhända de veta.” De inkallades; men visste
tet. Sedan gaf man honom äfven i denna gård en
ten, och sålunda begaf han sig till en tredje. Äfven
ler kände man ej den konungens land, som han efter-
rågade, men man sade sig ega himmelns fåglar, af hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/3/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free