- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / III /
31

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

31

Mannen begaf sig till konungens slott med mössan
hufvudet, som han fått vid grälstället, och som gforde
nom osynlig. När han kom till sin fästmös rum, så
inde fästmön, som hade tårar i ögonen, och helt och
Het var försänkt i sorg, icke se honom. Sedan han
ttit der en stund osynlig, hörde han sin fästmö be tär-
n gå efter vatten från brunn. När tärnan gick, gick
n efter och smulade en del af guldfrukterna i vatten-
ålen. Tärnan återkom med vattnet men konungens
tter sade: ”detta här är ej rent, gå efter annat.” När
;n begaf sig efter annat, gick Tuhkamo åter efter och
nulade änn” mera af frukterna i vattnet. Äfven detta
itten dugde ej åt konungens dotter; hon bad henne
r tredje gången gå efter nytt och renare. ”Tuhkamo
astade då i detta vatten hela guldfrukten, som han:
tt från himmeln. Konungens dotter såg frukten kände
sen den och sade: ”du är här någonstädes hvar du ock
’å vara, göm dig icke!” Tuhkamo ryckte mössan från
ufvudet och blef synlig: ”här har jag suttit redan en
od stund; hvar är konungen, efter ingenting hörs om
onom ?” — ”Tala ej om konungen; han har förlorat allt
itt folk i krig, der är han ännu också sjelf, om lef-
ande eller död, derom hafva vi på länge ej fått några
nderrättelser.” — ”Nå, dit måste jag äfven genast bege
vig.” — ”Gå ej mera bort! du dröjde eljest också länge
å din färd.” — ”Jag måste likväl ånyo gå; numera
kall jag dock ej dröja länge borta.”

Han begaf sig derifrån och mötte Konungen på vä-
sen, som såg mycket sorgsen ut. ”Sörj ej!” sade tuh-
tamo, kom med din lilla svärson till stridsplatsen igen
ch låtom oss se till, hvad vi förmå.” Strumporna och
nössan gaf han åt konungen, stafven behöll han sjelf,
sålunda begåfvo de sig af. De kommo till stridsplatsen ;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/3/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free