- Project Runeberg -  Fosterländskt Album / III /
101

(1845-1847) Author: Herman Kellgren, Johan Robert Tengström, Karl Tigerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

201

till Savolax och Karelen, i hvilka trakter dessutom nya
sånger af samma slag uppkomma. De äro till det mesta
- otryckta och hafva många olika melodier. På min fö-
delseort i södra Finland kommo slutligen hvart femte år
nya visor i de förras ställe. När nya uppkonimit be-
gynte de förra anses för gammalmodiga och råka i glömska.
De nya fingo snart åter samma öde; endast några få
bibehöllos längre i minnet för ämnets eller för melodiens
skull. Socknens skomakare, skräddare, smeder, snickare
och andra handtverkare voro deras utspridare, ofta äfven
författare. — —

Jemför man närmare de nya sångerna med de gam-
la, så kan man öfverbufvudtaget säga, att de förra äro
sämre ej allenast i afseende å språket, utan också till
metern. Korta stafvelser anträffas ofta utdragna till lån-
ga, och långa sammanträngda i de kortas ställe. Vanli-
gen hafva de också många stympade ord, hvilka vi i de
anförda exemplen likväl bjudit till att bortrensa, hvars«
vid deras många varianter med fullständigare ord kom-
mit oss till hjelp. Så är metern också för öfrigt sämre
än i de gamla, men i melodiernas mångfald hafva de
företräde, och för dessas skull hafva de väl blifvit så
vanliga. I den äkta sången borde ingendera, hvarken
- ordet eller melodin, ensidigt bafva öfverhanden, utan lefva
med hvarandra i ömsesidig sämja och endrägt. Men or-
det och musiken hafva likvälinyare tider skiljt sig ifrån
denna endrägt, och det förra har förblifvit nästan ensamt
herrskande i de bildades poesi, den sednare åter i folkets
nyare sånger. Ordet och melodin voro från början sy-
strar, nu sakna de ofta hvarandra och gråta öfver sin
ensamhet:

Tvenne älskande vi voro
döttrar två af samma moder.

-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostalbum/3/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free