- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
6

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stugan och knackade med en viss lindrig blyghet på den ut-
visade dörren. Lätta steg närmade sig... dörren gick upp
och ett huvud tittade ut, ett huvud, vilket på vår resande
gjorde ett mycket fördelaktigt intryck, vilket ej minskades,
då han fick se hela personen. Det var ett ungt fruntimmer
med ett par stora, blå, talande ögon och en vit panna, över
vilken det mest glänsande bruna hår var slätt nedkammat på
bägge sidorna.

— Ödmjukaste tjänare... jag ber om ursäkt! sade Dahl,
vilken liksom av instinkt återfick sin naturliga hövlighet. Jag
är resenär och söker att erhålla ett rum, emedan alla på
värdshuset äro upptagna. Skulle jag möjligtvis gått rätt, då
jag här, efter hänvisning, tager mig friheten göra denna
fråga ?

— Jo, jag hyr ut ett par små rum, min herre... Var god
och stig in!

Dahl lät icke bedja sig två gånger och stod nu artigt bu-
gande med hatten i hand inför änkefrun som blott räknade
tjugutre år. Onekligen var hon ganska behaglig... anspråks-
lös i sin klädsel, i väsende, i ord. Hon gjorde en varken stel
eller tillgjord nigning och gick därefter förut till tvenne små
rum, som lågo på sidan om det som de lämnade, vilket var
hennes lilla förmak.

Dahl kastade tillfredsställda blickar omkring sig; allt var
enkelt men nätt och renligt.

— Här skall jag trivas förträffligt! sade han.

— Det skulle fägna mig! svarade den unga änkan vänligt.
Är det något ni behöver, så. ring. På denna sidan har ni ut-
gång åt gatan! Hon gjorde åter en lätt nigning och var på
väg att avlägsna sig, då Dahl kvarhöll henne med ett akt-
ningsfullt: — Jag ber om förlåtelse, min fru!

Hon stannade och såg frågande på honom.

Dahl kände sig nu icke obetydligt förlägen. Han hade, utan
att egentligen kunna redogöra för sin mening yttrat detta:

— Jag ber om förlåtelse, min fru! Det var måhända en viss
obestämd önskan att kvarhålla henne, och nu, då hennes
milda, blå ögon frågande vändes mot honom, önskade han
att han ej talat till henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free