Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-— Hon är tre kvart på 7, din rumlare! inföll husbonden
i samma ton. Var höll du till i går, efter jag själv blev nöd-
sakad att såsom en besatt springa omkring och höra efter
rum?
— Jag ber ödmjukast om förlåtelse, svarade Petter, herr
patron va ju så god och sa själv, då vi kom till värdshuset
i går, alldeles som herr patron på sistone ofta sagt: ”Pet-
ter”, sa patron, ”gå och sköt dig så gott du kan... jag vill
vara ensam.”
Dahls överläpp krusade sig till ett slags leende. Därefter
tilläde han: — Gott, Petter, hädanefter får du mindre fri-
het. Jag finner, att det icke är nyttigt för din tjänst, att läm-
na dig på egen hand. Gå nu och hör efter om jag kan få
kaffe! Jag är hungrig som en varg.
Med bevingade stövlar flög Petter, som var en ärlig och
beskedlig gosse, att uträtta sin herres uppdrag; och medan
tjänstflickan var inne hos matmodern och fick ut allt till-
behöret till den enkla kaffeserveringen, övervägde Petter i
sitt huvud den hastiga förändring, som försiggått med hans
herre. Fastän han visserligen icke kunde begripa huru denna
omvändelse tillgått, var han likväl hjärtligt glad däråt, ty
han hade tillräcklig urskillning för att finna att en sådan
måste vara hans herre till nytta. Förändringen var påtaglig,
emedan patronen, i stället för att som vanligt synas lidande
och sjuk, i dag hade utseende av en människa vid full vigör.
”Det var ändå som hans svåger, doktor Bundler, sa”, slöts
Petters tankegång: ”bara han kommer sig ut att resa, blir
allt bra!”
Då betjänten inträdde med kaffebrickan, var Dahls första
fråga: — Petter, vet du vad frun heter, som vi bo hos?
— Jaha bevars, vad jag det vet... hon heter Ahlberg och
är änka efter en fattig handlande, som dog förra året, utan
att lämna en styver efter sig. De hade varit gifta i fyra år,
och han hade nästan hela tiden legat i lungsot. Därför var
det skuld över öronen och bara elände, när han dog.
— Stackars människa! suckade Dahl. Det måste vara
svårt för ett ungt fruntimmer att draga sig fram på det sät-
tet... men hon har likväl rätt snyggt omkring sig. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
