Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- saker, ehuru enkla, vittna likväl om att hon har något i be-
håll.
— Ja, hon har nätt opp det, som står i rummen! genmälte
Petter, innerligen förnöjd över att en gång bli tillfrågad om
något, han, som ständigt visste så väl besked på allting.
— Huru vet du det, Petter? frågade hans herre förund-
rad.
— Å, herr patron, man får veta varjehanda, då man har
ögon och öron med sig. När jungfrun kom ut ur fruns rum
med sakerna, som skulle vara till kaffet, frågade jag: ”Var
är sockertången, mitt hjärta?” — ”Sockertång, herr Petter”,
svara hon, ”behövs alls inte, och dessutom har frun inte nå-
gon.” — ”Vad”, sa jag, ”har hon ingen sockertång?” — ”Nej,
hör han”, fräste den lilla jungfrun vresigt, ”tycker han det är
något underligt i det, så kan jag säga honom, att frun inte
äger mera silver än den fattiga teskeden, som ligger på kop-
pen där. .. och jag kan också gärna lägga till, vad som inte är
någon hemlighet, att på auktionen efter salig herrn inropade
fruns släktingar åt henne allt det, som nu finns i huset. De
kunde inte ropa in allt heller.”
— Nog, nog, Petter ! avbröt Dahl. Om man någon gång
råkar göra dig den minsta fråga, så är det alldeles som man
toge tappen ur en tunna.
— Befaller herr patron att jag nu går och beställer häs-
tarna ?
— Hästarna! Hm.. . nej, det är för varmt i dag, Petter.
Vi vilä över till i afton — svalkan är så angenäm.
— Ja, den fattas inte nu heller... det får nog patron
känna, då han kommer ut. Det blåser så att stickor och strån
ryker kring.
-—• Blåser det? Så mycket värre... jag tycker ej om att
resa i storm.. . vi få se i kväll. Emellertid kan du taga upp
ombyte av kläder. .. kanske jag går ut i staden längre fram
på dagen.
När Dahl blev ensam, gick han tankfull fram och tillbaka.
Han ville tänka på sina hemmavarande vänner, på sin lille
son Herman, men förmågan följde icke med viljan, och tan-
karna blevo hos den stackars unga, fattiga frun, vars ’bleka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
