Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troll, tilläde han, dig håller jag lika mycket av, ty du är så
lik din mamma.
— Och så är jag så vacker! inföll den lilla oskyldigt.
— Gud hjälpe mig för den flickungen... hon blir redan
bortskämd av smicker! suckade Karolina med bekymmer.
Det oaktat kunde hon icke återhålla ett svagt leende vid den
lillas allvarsamma försäkran.
— Ja, nog är du vacker, lilla Hulda, svarade Herman,
men om ditt hjärta ej är lika gott som din mammas, så tyc-
ker jag att ditt ansikte blir fulare än gamla Lisas, ty det är
gott.
— Blir jag ful, om jag icke är god? frågade Hulda und-
rande.
— Ja, Hulda, i mina ögon... men du blir nog god, det är
jag viss om.
Nu inträdde fru Elfrida Dahl, hälsade artigt på sin svä-
gerska, beklagade med deltagande den ledsamma händelsen,
men lyckönskade sig i samma andetag till glädjen att se gos-
sarna räddade och utan fara. Elfrida bibehöll sig ännu för-
träffligt, men i hela hennes yttre älskvärdhet låg dock ett
bemödande, som aldrig fanns hos Karolina.
— Hur är det med dig, käre Herman? frågade fru Dahl
och satte sig vid sin styvsons säng.
— Jo, jag tackar, svarade Herman och kysste pliktskyl-
digast styvmoderns hand, det är så där. Min panna värker.
— Ja, det vore önskligt, om det avlopp utan värre följder,
min gosse! tilläde hon mycket vänligt. Emellertid var det en
Guds lycka att lille Ludvig hade rådighet att påkalla hjälp.
Det oaktat har han likväl fått sig en ganska allvarsam skra-
pa, för att han ville vara med om ett så farligt nöje, och jag
föreställer mig att både du och Gotthard fått detsamma.
— Vi ha ännu icke hunnit annat än att tacka Gud för
våra barns lyckliga räddning, svarade Karolina litet miss-
lynt, och vi tro för övrigt, att själva deras olycka ska bli
dem den kraftigaste varning att icke ånyo utsätta sig för
något dylikt. Men eljest är det endast Gotthard som skulle
behöva skrapan. Herman ville aldrig följa med ut: han är
alltid förnuftig och varnade såväl Gotthard som Ludvig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
