Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nå, mina raska gossar, yttrade Bundler, vilken ännu
förgäves i sitt minne sökte erinra sig den fattige musikan-
tens drag, låt se att ni sedan varsamt för den gamle mannen
hem och drager försorg om att han erhåller vad han kan
behöva, varav finnes sådant som är angelägnare än medicin!
Doktorn tog härvid åt bröstfickan och lämnade Gotthard en
del pengar, varefter han vände sig till flickan med orden:
Följ du med mig, mitt vackra barn, så skall du erhålla
vad min hustru funnit fram åt er under tiden!
Ett par timmar därefter, sedan såväl far som dotter nju-
tit några för dem ovanliga förfriskningar, voro de jämte
ynglingarna stadda på väg till sitt torftiga hem. Herman
stödde gubben, och Gotthard gick bredvid flickan och talade
tröstande ord till henne.
— Har din far länge varit så fattig, goda Hedda? frå-
gade han slutligen, för att skaffa sig närmare upplysning om
de bådas ställning.
-—• Ack ja, alltför länge! svarade hon tyst, emedan fadern
icke gärna hörde detta ämne. Min far fick avsked för många
år sedan och kom då alldeles av sig, eftersom Herran på-
lade honom det tunga korset att mista sin syn. Ack, om män-
niskor blott visste huru god, huru tålig och gudfruktig min
far är, så skulle de nog värdera honom! Han har lidit myc-
ket, men fordom har även han sett bättre dagar.
I flickans mjuka, klangfulla röst låg ett alldeles oförklar-
ligt behag. Hennes uttal, såväl som hennes språk, vittnade
om en uppfostran, som man ej kunde sluta till av hennes
grova kläder och kringvandrande yrke. På Gotthard gjorde
det romantiska häri ett livligt intryck.
Man tog nu av in i en tvärgränd, där ingen människa
syntes, och den stolte ynglingen böjde sig ned till flickan och
bad att hon måtte tillåta honom att få bära det stora knytet.
Hon skakade vägrande på huvudet.
— Giv mig knytet och även krukan! sade han med en-
trägen häftighet.
•—• Nej, visst icke, svarade hon vänligt, men fast, det pas-
sar sig icke.
— Men jag vill det så gärna! yttrade Gotthard, och Hedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
