Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varken slösa eller gnida. Våra tillgångar tillåta oss, gudske-
lov, att följa den gyllne medelvägen.
— Nej, det går heller icke, utbrast Gotthard med häftig-
het, vi måste gnida, Herman, gnida på varje styver!
— Är du sjuk, käre broder? frågade Herman deltagande
och fattade Gotthards arm. Jag tror det nästan. Vid Gud,
jag tror det blir bäst att vi vända om.
—• Vända om? ropade Gotthard med ovilja. Nej, tänk
icke på sådant! Det är sant att jag ej mår väl, men det blir
bättre, bara jag blir van därvid.
— Van vid att vara sjuk?
— Ack, om du kunde tiga och låta mig vara i fred! Gott-
hard drog vresigt kappkragen tätt upp under öronen, emedan
det började regna, satte sig tillbaka i kärran och lät Herman
sköta tömmarna bäst han ville och kunde i det tilltagande
ovädret.
Äntligen kom man fram till gästgivargården och tog ett
enskilt rum. Herman ämnade sig ut att beställa middag.
— Jag äter ur matsäcken ! sade Gotthard i bestämd ton.
— Det må du göra, svarade Herman, men jag vill ha varm
mat i sådant väder, och genomvåt som jag dessutom är!
Gotthard bet sig i läppen. Då maten kom in, smakade han
icke en bit, och vad han tärde på den rikt försedda matsäc-
ken, var icke heller mycket. Det var tydligt att han endast
rörde den, därför att han väckt förslaget därom.
En knapp dagsresa från Uppsala togo våra ungherrar det
sista nattkvarteret, och här råkade de åter i tvist om frågan
att taga in varm mat, något för vilket Herman hade myc-
ken förkärlek.
— Jag vet ej vad det är för en gnidaranda som kommit
över dig! yttrade han, tydligt misslynt. När jag är i tillfälle
att betala min aftonmåltid, så måste jag kunna intaga den
opåtalt. Detta är dessutom ett ämne, varöver jag aldrig skall
anse det värdigt att tvista.
— Lika mycket, men jag för kassan! yttrade Gotthard
med egendomlig ton.
— Om du eller jag för den, menade Herman, måste vi
likväl leva ordentligt. Men i händelse detta icke behagar dig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
