Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som han. Hans hustru dog efter ett tolvårigt äktenskap, de-
lat i djupaste nöd, men även i hjärtlig förnöjsamhet. Ända-
målet med Klintings färd hit var förhoppningen att erhålla
något arv efter sin för flera år sedan avlidne fader, om vil-
kens affärer han ej erhållit någon upplysning, oaktat de par
brev han skrivit därom.
Men i M. fanns numera knappt en enda människa, som
kände eller ville känna honom. Ett fjärdedels sekel föränd-
rar märkbart ställningar och förhållanden, och hoppet om
arvet försvann helt och hållet, då han erfor att hans bror,
som kommit hem efter några år och enligt testamentet varit
utnämnd till faderns ende arvinge, strax därefter flyttat från
M. Man kunde icke lämna någon upplysning var han nu-
mera befann sig.
Med djup grämelse för sin dotters skull, emottog den
stackars Klinting de nedslående underrättelserna. År och
bekymmer hade nedtryckt honom, och redan länge hade han
tillhört dessa naturer, vilka finna sig i varje skickelse, utan
att genom några kraftfulla ansträngningar söka förbättra
sitt läge.
”Det var så Herrans vilja!” sade Klinting tröstande till
sig själv.
Han hyrde sig en eländig kammare, där han, glömd av
forna bekanta, levde med sin dotter ett sorgligt liv. Men det
skulle bli ännu bittrare. Han förlorade sin syn, och även då
yttrade han med undergivenhet: ”Det var så Herrans vilja!”
Sedan fattade han fiolen, och när icke annat återstod, vand-
rade han genom gatorna, ledd av Hedda, spelade och lät
stundom henne sjunga till hans trogna instrument. Många
mötande gåvo sin skärv för nöjet att se den vackra flickan
och höra hennes röst, andra gjorde det av medlidande för
gubbens blindhet, och mången bekant, vilken igenkände ho-
nom från forna dagar, kastade en ”hacka” i dotterns för-
kläde, rysande vid tanken på tingens växlingar. Så hade två
år förflutit. De förblevo fattiga på jordiska tillgångar, men
rika i kärlek och hopp; och då Hedda om aftonen vid sitt
arbete lyssnade till faderns berättelser om de underbara ting,
han upplevat i krigets tummel, eller de för henne ännu under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
