Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tycke. Men som ej allt bestod uti att komma på fötter, utan
förnämsta meningen låg i ett flitigt arbete, så gäspade Lud-
vig förtvivlat, mådde illa och sökte än den ena, än den andra
förevändningen att slippa undan.
Då blev Herman otålig och läste ganska skarpt lagen för
unga herrn. Ludvig gick genast till modern och bedyrade
heligt, att han omöjligen kunde vinna något genom att läsa
tillsammans med Herman, emedan denne icke ville göra an-
nat än gnata.
Med mild värdighet förebrådde Elfrida nu sin styvson
hans brist på tålamod, då Herman utan omsvep förklarade
att Ludvig var en odugling, vilken aldrig skulle komma nå-
gonstans på vetenskapsbanan och att man förspillde både
möda och pengar utan ändamål, om man längre ävlades att
få honom fram på den vägen.
— Det är brist på kärlek till din yngre bror som bibringar
dig dessa skeva åsikter om honom! yttrade Elfrida förebrå-
ende. Du har varken hjärta eller tankar för annat än det som
står i beröring med Bundlers.
-—■ Det är icke brist på kärlek, min mor, svarade Herman
aktningsfullt och bestämt, men om det tillåtes mig säga vad
som brister Ludvig, så är det tukt... Han är bortskämd.
■—• Ack, du själviske pedant, utbrast Elfrida, nu kastande
sin tilltvingade behärskning, är det den belöning, jag får
uppbära för allt mitt tålamod med det onda, du stiftat emel-
lan föräldrar och barn? Ja, nu begriper jag allt och inser,
att din fars förvända uppförande emot den stackars gossen
har sin grund i de predikningar, du lär hålla. Men vänta,
min stolte herre, och lita på att jag icke glömmer ditt över-
mod.
Hermans kinder blossade. Han var på väg att giva ett
skarpt svar, men tyglade sig, bugade och lämnade rum-
met.
Elfrida beredde sig på ett uppträde med sin man, ty hon
tog för avgjort att Herman skulle vända sig till fadern med
en förklaring samt återflytta till doktorns hus, men hon be-
drog sig. Herman lät saken i all tysthet passera och stannade
kvar. Men Elfrida, i stället för att hålla sin styvson räkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
