Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smälek så skall du ock en gång få det ersatt... Jag vill dit,
Herman, jag vill genast dit! Jag vill se henne, jag vill se bar-
net och säga henne, att jag nu och alltid erkänner det som
mitt.
— Sakta, sakta, Gotthard! bad Herman och lade sin hand
på den stormande ynglingens axel. Jag har ditt löfte... det
kan, det får du icke bryta! Och om du sätter minsta värde
på min goda avsikt att befrämja ditt eget bästa, så gå icke till
Hedda! Att arbeta för henne, är din skyldighet, men den
enda och som hennes blygsamhet vill ha, är att aldrig förnya
en förbindelse, som bör vara glömd.
— Och det kan du begära, Herman! Jag skulle resa, utan
att medtaga hennes förlåtelse, utan att se mitt barn? Du är
orimlig. Alla äga icke din järnnatur.
— Jag är icke av järn, Gotthard! Men hedern är mig
dyrbar, och även du, såvitt du är min vän, skall vörda den.
Betänk nu vad jag säger! Besöker du Hedda, så stör du ge-
nom löften och tomma förhoppningar, om vilka du icke själv
vet huruvida du i en blivande framtid kan uppfylla dem, det
lugn och den sinnesfrid, jag med möda ingivit henne.
Några minuters tystnad inträdde. Gotthard stred en kamp
mellan plikt och plikt, och det värsta var att han ej klart insåg
att Herman hade rätt. Det var blott ett han med säkerhet
visste, nämligen att förlusten av den beprövade fosterbro-
derns aktning och vänskap var ett ont, som varken tid eller
förhållanden kunde ersätta.
Tigande stodo de bägge ynglingarna mitt emot varandra.
Slutligen räckte Gotthard sin hand åt Herman. — Du har
segrat! yttrade han sakta. Säg henne allt vad ditt hjärta in-
giver dig, att hon måtte vara lugn för framtiden, lugn för
sig och barnet. .. det blir ej värnlöst.
— Frukta icke, Gotthard! svarade Herman med glädje-
strålande blick. Hedda är mig bliven så kär som en syster.
Hon hyser ock förtroende för mig och skall lära högakta ditt
uppförande, vilket hon kanske eljest föraktat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
