Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre dagar senare hade den fattige, men redlige och hårt
prövade Klinting gått till vila. Den högsta sällhet, han njutit
i livet, emottog han på sin dödsbädd, och glädjens känsla, för
honom den ovanaste av alla, besparade honom kanske några
dagars längre kroppsliga plågor. Han insomnade lugn och
stilla som ett barn, och hans sista ord voro en varm hälsning
till Herman, förlåtelse för Gotthard och en djup välsignelse
över hans ömma dotter.
Doktor Bundler besörjde gubbens begravning, och då Ka-
rolina meddelade den bedrövade Hedda, att ett stilla heder-
ligt prästhus på landet var utsett till hennes blivande vistelse-
ort, tackade hon rörd för de hulda omsorgerna, men bad att
det måtte tillåtas henne att några dagar få överlämna sig åt
sig själv.
Doktorn och hans fru funno denna begäran från en sör-
jande dotter helt naturlig, men då Bundler, efter de bestämda
dagarna, gick till Heddas boning för att hämta henne, var
hon borta och ett pappersblad på hennes bord allt vad som
fanns efter henne.
Bundler tog det och läste:
”Långt ifrån att vara otacksam, kan intet hjärta klappa
varmare av erkänsla än mitt, men förhållanden, dem jag ej
äger rätt att nämna, föranleda mig att alldeles obemärkt be-
giva mig härifrån. Måtte de, som velat mitt väl, icke bäva
för min framtid! Minnets smärtor skola följa mig överallt,
men för mitt yttre liv kan jag hoppas lugn, lilcsom jag även
vågar hoppas att bliva nyttig, vilket är det högsta, som kan
begäras av
Hedda Klinting.”
Förvånad höll vår hederlige Bundler biljetten i sin hand.
”Vad i all världen betyder det här?” frågade han sig själv,
och samma fråga gjorde han en grannkvinna, som ofta gick
till Hedda, men vilken icke kunde lämna någon annan upp-
lysning, än att mamsell Klinting dagen förut varit hemma,
men haft mycket att bestyra med den flyttning, hon ämnade
företaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
