- Project Runeberg -  Fosterbröderna /
62

(1942) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sedan fru lagmanskan — det var ingen mindre person —-
någon tid förgäves väntat att bli bemärkt, yttrade hon:

— Vad nytt, min vän? Har du något brev för min räkning?

— Jaha, vänta lite, du skall strax få dem! Lagmannen
läste i allsköns ro ut sin påbörjade artikel och framtog sedan
tre brev. Se här, min gumma, ett till dig och två till Hortense.
Kors, att hon ej redan återkommit från Wallby!

— Redan! svarade lagmanskan. Det vore väl tidigt. Dess-
utom förmodar jag, att de göra allt för att kvarhålla henne.
Uppriktigt sagt, min kära Thorsén, hörde jag tydligt av
friherrinnans vinkar under vårt korta samtal på kyrkbacken
i söndags, att man ämnade hålla henne kvar för längre tid.
Nå så, se icke så storögd ut! Du förstår nog... flickan få
vi väl hem igen, men hjärtat torde bli kvar.

— Det är något särskilt hos baron Karl, som icke beha-
gar mig, yttrade lagmannen undvikande, och jag hör ej gärna
någon syftning åt det hållet... Men jag kan berätta dig, min
vän, att vi nästa vecka få vänta den nye medlemmen i vårt
hus, hovrättsnotarien Bundler.

Kort därpå hördes trampet av en kavalkad närma sig på
landsvägen. Lagman Thorsén såg upp, satte glasögonen på
näsan, och utbrast: — Besitta, ha vi icke där hela sällskapet,
på gamla nåden när... Men vad ser jag, är det icke den
bedagade tanten, hennes friherrlighets syster fröken Char-
lotte Antoinette Heloise Eleonore von Schmoll! Då man icke
har tillräckligt vidlyftiga namn på längden, få de ökas på
bredden. Nå, gudskelov, nu blir här en härlig afton! Jag ön-
skar att jag i all stillhet suttit på min kammare och icke hittat
på det orådet, att ute njuta den vackra aftonen och tidnings-
bladen ... De ha sett mig, och jag får ålägga mig den bot-
.övningen att taga emot herrskapet.

Emellertid tågade den ridande skaran närmare. Främst
på en blackig, mager kamp syntes en lång dam, sällsamt ut-
styrd i en slags mosaik-kostym, vilken bar titeln och värdig-
het av riddräkt. Detta var fröken Charlotte Antoinette von
Schmoll. Hon höll i handen ett litet spö, vilket varannan mi-
nut uppmuntrade blacken att icke förfalla i tankspriddhet,
vartill han syntes något benägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:50:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fostbro/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free