Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och önskade i sitt hjärta, att ägodelningsrätten måtte upptaga
hela dagen för hennes nu totalt överflödige äkta hälft.
När Hortense var i ordning med sitt arbete, vilket hon helt
prydligt lade på armen, emottog baron Karl ur den förtjusta
lagmanskans egna händer de förgyllda stängerna och orna-
menterna, varefter de unga hastade till den flygel, i vilken
den väntade notariens rum voro belägna.
— Kommer icke unga Bundler att bo alldeles magnifikt
här? frågade Hortense, då de stodo i ett luftigt, glatt rum
med vackra tapeter och förtjusande utsikt.
— Bundler, Bundler! upprepade baronen, ooh det tycktes
som ljudet av detta namn alldeles omstörtat hans tankegång.
Hortense märkte detta tydligare nu än förra gången, ehuru
hon redan då undrat över skiftningen på baronens anletsdrag,
när modern angrep de personer, som buro det. Helt nyfiket
frågade hon således:
— Kanhända herr baron känner honom ?
— Nej, visst icke, svarade Karl hastigt, men detta namn
har likväl för mig ett eget intresse, förbundet med minnen,
vilka alltid skola bliva mig dyrbara.
— Kanske har baron varit i M. ?
— Icke det heller.
— Nå, så lämna vi detta mysterium ... hjälp mig nu i
stället att träda upp ringarna, så att vi få börja!
Lydigt och tjänstaktigt hjälpte han den glättiga unga da-
men i sitt arbete, och han blev själv därunder lättare till mods,
mildare och nästan glad.
Då lagmanskan sedan tillkallades att överse det fullbordade
arbetet, kunde hon icke nog beundra baronens smak och fär-
dighet.
-—- Vi ha andra rummet kvar! sade Hortense och följde
ned med modern för att hämta de sista gardinerna.
— Andra rummet? upprepade Karl, då fruntimren till-
slöto dörren. Lagmannen låter honom bo såsom avsåge han
en vida bättre plats för honom, än den av blott medhjälpare.
Jag har just anat något dylikt... Mekaniskt stötte Karl upp
dörren till sängkammaren, och det första föremål, som mötte
hans blick, var den omtvistade tavlan, vilken han för några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
